0

Kan det aldrig sluta snöa

Okej. Det är vinter. Jag har fattat det nu. Det har snöat så mycket senaste tiden och jag börjar bli något trött på det. Kallt är det med. Kan vara så att jag längtar lite till vår och värme. Eller en solsemester någonstans. Eller ett boende i södra Europa. Varför bor jag egentligen i Sverige?
 
Men senaste tiden har jag mått lite bättre. Det känns som jag fortsatt på rätt väg med behandling och träning och kroppen verkar vara lite mer på min sida för en gångs kull. Det känns såklart väldigt bra. I lördags var det också premiär för årets melodifestival och som vanligt blev det trerätters och umgänge med familjen, moster och kusiner. Det blev en riktigt bra dag! Först gången vi lagade endast vegansk mat och trots helt obeprövade recept blev det otroligt gott. Har du inte provat Fooled Pork än borde du göra det.
 
Igår var det 5 år sedan vi officiellt blev tillsammans. Tänk vad tiden går fort. Och tänk vad mycket som har hänt på de här åren. Tänk så många boenden vi haft och så många gånger vi flyttat. Tänk vad mycket skit vi har gått igenom men också vad skoj vi har haft under tiden. Hur vi firade dagen förresten? Tjae, vi var uppe vid 5 och kollade på Foo Fighters konsert som streamades live och åt varma mackor i sängen. Ett perfekt firande om du frågar mig.
 
 
0

Hejdå för denna gången

Årets första besök i Lund är avklarat. Och det gick bra! Jag fick bekräftat att jag mår bättre och att jag har börjat återhämta mig efter den här perioden av så mycket sjukdom. Väldigt skönt! Nu ska det bara fortsätta så. Och så ska helst lite av smärtan släppa för jag är så förbannat trött på att ha så ont. Och så trött på att vara trött hela tiden. Håller tummarna.

Gårdagen var bra. God middag på Rosegarden  och sedan trevligt häng på patienthotellet.  Jag somnade i samma stund som jag la mig ner i sängen. Det är väldigt skönt när det händer. Dock har jag mest sovit bort dagen mellan passen idag. Försöker väl vila upp mig inför att orka ha skoj i helgen. Tror helgen kommer bli så bra.



0

Slutet av 2018

Så kommer då slutet av detta år. Jag kan redan nu säga att det varit tufft och mycket sjukdom så det är mycket jag vill få ner i ord så förbered er. Men kom också ihåg att det har funnits ljusglimtar.  
September
Månaden började med att vi sålde lägenheten. Allt gick så fort och smidigt och alla parter blev nöjda. Sedan ver det dags för riksdagsval. Andra gången jag fick rösta i mitt liv. Och 9e september skrev jag mitt första inlägg sedan maj och även det sista för året. Jag var fundersam och lite orolig över framtiden. Men jag och R begav oss till Stockholm för att umgås med en kompis och gå på Comic Con. Det är inte alltid lätt att använda rullstol vid sådana tillfällen där det är trångt, mycket folk och inte alltid så platt golv men det gick bra. Var otroligt glad över att ha den för annars hade jag aldrig orkat med hela dagen. Vi shoppade en del, åt gott men den största anledningen att vi åkte var ändå umgänget. En helt fantastisk helg enligt mig.
 
18 september blev jag sjuk. Jag vaknade med smärta i vänster sida som gjorde att jag inte kunde sova, och som blev värre varje gång jag andades. Det blev sjukhus, start av antibiotikadropp och många nätter med hög feber och smärta som spenderades halvsittandes i soffan. Sov så dåligt. Inget roligt alls. Drygt en vecka efter att jag blev sjuk, och alltså fortfarande hade antibiotika, skrev vi på de sista papperna för huset och vi blev officiellt husägare. Vi började direkt med att riva ut kök och renoveringen var igång. 
 
 
 
Oktober
Arbetet med huset fortsatte och jag började må bättre. Vi började även att packa ner lägenheten och planera flytten. Som tur var hade vi tid för nöjen med och vi lyssnade på Clara Henry en torsdagskväll. Riktigt bra och vi var nöjda med vårt beslut att lägga delar av vårt presentkort sedan bröllop på just detta.
 
Och renoveringen fortsatte. Vi gjorde allt ensamma med hjälp av fantastiska människor. Tapeter skulle rivas ner, vägg skulle ner, golv skulle läggas, tapeter skulle sättas upp, foder, lister, ja listan tar aldrig slut. Vi hade en mysig helg med H och D där vi jobbade en del och drack en del. Vissa mer än andra. Men kul hade vi det! Trots att vi hade en tidsplan som vi helst ville hålla.
 
20 oktober gick flyttlasset från lägenheten i Jönköping till huset i Aneby. Än en gång fick vi hjälp av vänner och det var väldigt uppskattat. Vi flyttade hela dagen och på kvällen blev det mat, dryck, umgänge och lite tidigt firande av min 25årsdag. När alla åkte hem var det tomt med folk men fullt av lådor och möbler som skulle packas upp och monteras. Men vi hann få i ordning en hel del tills min födelsedag som vi firade med smörgåstårta och tårta men utan något kök. Japp, flera veckor blev det i huset utan kök men det var inte så farligt ändå.
 
Månaden var fullpackad, minst sagt. Såhär i efterhand är jag glad att jag blev pigg efter infektionen ganska fort och kunde hjälpa till en hel del med huset. Jag är glad coh tacksam för all hjälp vi fått av familj och vänner. Och det var fantastiskt att äntligen få flytta efter att ha väntat i så många månader. Men i slutet av månaden blev jag ordentligt sjuk igen. Den här gången satt smärtan på höger sida istället.
 
 
 
November
Jag blev inte bättre, jag blev bara sjukare. Hög feber som inte ville ge med sig, smärta när jag andades, mer hosta och slem och jag som trodde att jag skulle ta mig igenom det själv fick erkänna mig besegrad. Mamma följde med mig till Lund akut en söndag och vi blev kvar på sjukhuset i drygt en vecka. Jag hade fått en lunginflammation, igen. Det togs prover och jag hade ett crp på över 300. Jag hade ont när jag andades, jättehög feber, helt slut och sov så mycket jag kunde mellan doserna av antibiotika. Det var riktigt jobbigt. Jag har aldrig tidigare behövt stanna kvar på sjukhuset så länge, men i efterhand är jag otroligt glad att jag stannade de där sista extra dagarna för det var under den sista helgen som jag kände att det vände och jag kände mig trygg med att åka hem. 
 
Det var ju inte så att jag var frisk bara för att jag lämnade Lund. Det var många dagar med mycket behandling och vila för att orka med. Jag missade när vi lämnade över lägeneheten till de nya ägarna för då låg jag hemma med nästan 40 graders feber. Lite tråkigt ändå. Jag missade även när köket leverades och när R, H och D satte upp det. Då var jag på sjukhuset. Lite tråkigt det med. Men så småningom blev jag piggare och jag började sakta känna mig lite starkare. Jag hann börja träna och vi var på Al Pitcher i Jönköping. Det var riktigt bra! Väldigt nöjda med vårt val att spendera resten av presentkortet från bröllopet på detta. Hade en fantastisk kväll. Jag såg fram emot framtiden. Jag hade även varit och träffat en smärtläkare och fått testa en ny medicin. Jag höll tummarna att den skulle hjälpa.
 
 
 
December
Men så blev jag sjuk igen. Ont på precis samma ställe som vid senaste lunginflammationen och alla andra symptom var precis de samma. Tack vare att jag har stenkoll på min kropp och hur jag mår blev det direkt in till sjukhuset. Tyvärr inte i Lund denna gång. Högt crp igen, samma symptom som sist. lunginflammationen hade inte gett med sig. Så efter mycket krångel startades ännu en omgång antibiotika. Min tredje sedan september. Jag är inte nöjd med det bemötande jag fick på sjukhuset. Jag kände inte att de lyssnade på mig. Det finns vissa saker som är kritiska i ett sådant läge, och jag är den enda person som är expert på min egen sjukdom. Jag tänker inte skriva allt, för så mycket gick var fel, men jag är bara glad att jag mådde så pass bra att jag orkade ta fighten. Jag är också otroligt glad att jag fick hjälp så fort, för jag hann aldrig bli sådär sjuk igen. Jag fick ingen hög feber och efter några dagar med antibiotika började jag må bättre. Det blev ändå en sväng till Lund för det var redan inplanerat. Det var skönt med en extra koll hos ett team som jag litar på. Det var även Musikhjälpen i Lund och jag och R passade på att kolla in den. Vi åt även en fantastisk middag på Meat och umgicks med M och W. Det var en ljusglimt i en annars ganska tuff period.
 
Precis innan jul tog jag sista dosen antibiotika. Då hade vi förlängt kuren något så den blev 14 dagar. 14 dagar med dropp var åttonde timma. Det tär på kroppen och det tär på psyket. Speciellt eftersom det var för tredje gången på så kort tid. Jag är van att ha en eller två kurer per år, inte tre inom loppet av tre månader. Men jag tog mig igenom det. Så som jag alltid gör och har som mål att alltid göra. Det var vissa saker som fick omprioriteras. Livet handlar inte om att ha satt upp varenda list i huset till julafton, eller ha det största julbordet. Livet handlar om att ta vara på det du har, här och nu. För mig är det viktigaste att försöka må bra. Försöka ta hand om mig och mina nära och kära. Våga be om hjälp och våga visa mig som svag när jag behöver det. Den största styrkan är att vara medveten om att livet inte alltid är på topp men att det alltid finns något vackert i det ändå.
 
Något av det jag värderade högst under december var julgröten med familjevänner. I år var vi fler, och skulle varit ännu fler om inte förkylningar satt stopp. Ni förstår väl alla att efter en höst som denna kunde inte jag riskera att bli sjuk igen. Det är något som är så tråkigt, just att behöva säga nej på grund av sjukdom. Jag kan ibland känna mig vädigt skyldig på något sätt. Men kvällen blev lyckad. Första julgröten i huset. Sedan blev det ändå julafton och den firade vi också hemma hos oss. Det var mysigt och lagom ansträngande för mig som var trött men också hade väldigt ont. Innan året hann ta slut firade vi även R som fyllde 30 år. Jag bakade kladdkaka, vi åt smörgåstårta och R blev nöjd med dagen. Det är det viktigaste av allt.
 
 
Nyår firade vi hemma med H och D och deras hundar. Det blev så lyckat. Trots att många än en gång var sjuka och vi därför blev mycket färre än väntat var det lagom för mig för smärtan som blev värre innan jul hade inte gett med sig. Vi spelade brädspel, vi drack bubbel och drinkar, vi åt god mat och vi umgicks. Inga krav. Inget jobbigt alls. Dessutom fick vi sällskap av bror och E. Det var väldigt kul att få umgås ihop och det var väldigt kul att lära känna E lite mer än tidigare. Som sagt, ett väldigt lyckat nyår om du frågar mig.
 
Så året avslutades bra ändå. Ett tufft år på många sätt, men också ett år där glädjen var närvarande. Vi har kämpat och vi kommer fortsätta med det. Vi har en del kvar på huset att göra men främst ser jag fram emot vår och att få nyttja trädgården. Jag längtar efter att ta min kopp kaffe och gå ut. Inga grannar som stör sig på en. Gräs under fötterna. Det kommer bli fantastiskt. Jag har inga löften för året, för det tror jag inte på. Men jag vill göra två saker. Jag vill vara snäll mot mig själv och min kropp, och jag vill läsa mer. Det känns som något viktigt men även uppnåeligt. Hoppas ert 2018 har varit bra, och att 2019 blir minst lika bra. Kom ihåg att leva. Kom ihåg att uppskatta småsaker. Jag tror 2019 kan bli vårt år.