Det kan inte vara vår än

Vårkänslor i luften, trots att det bara är 20e januari. Galet. Jag var tvungen att ge mig ut och hämta paket tidigare idag och jag kunde skippa vinterjackan. Solen sken, Vättern var vacker och livet kändes ganska bra ändå. Jag längtar efter den riktiga våren, och jag längtar ännu mer efter sommaren!
 
Den här veckan har varit riktigt trist. Jag har mått kasst på så många sätt, men har som vanligt funnit glädje i småsaker ändå. Därför tänkte jag lista det jag är mest tacksam över just nu:
  • Jag kan cykla på min motionscykel. Och även om det bara blir 10 minuter så är det 10 minuter mer än jag klarar i vissa perioder. 
  • Solen. Det finns inget bättre än när solen skiner, även när jag inte kan ta mig utanför lägenheten upskattar jag den så.
  • Min nya BuJo. Ett nytt sätt att hålla koll på vardagen och ett nytt försök att strukturera upp livet lite bättre. Dessutom får jag rita med massa fina pennor. Win win.
  • Robin. Min stöttesten. Oavsett vad finns han där. Bäst är han. Tänk vad mycket vi går igenom tillsammans.
Hoppas att helgen avslutar den här veckan på ett bra sätt!
 
 
 

Antibiotikafri

För första gången på många år är jag helt fri från antibiotika. Ingen IV-kur, ingen inhalationsantibiotika och inte ens några tabletter. Jag kan så länge jag kan minnas (och enligt journalen minst sedan 2005) tagit en underhållsdos av Azitromax, som är en slags antibiotika. I början var det en halv tablett varannan dag och nu är det en hel varannan dag. Försök komma ihåg det liksom.
 
När jag var nere i Lund innan jul kom vi fram till att testa och ta bort även den då den kan ge ledvärk osm biverkning. Speciellt när man haft den i säkert 15 år så kan det vara intressant att testa hur man mår utan den. 
 
Så hur mår jag nu? Jag mår inte sämre, men jag mår inte heller bättre. Läkaren sa att minst en månad måste jag avvakta innan jag kan bedöma något, men den månaden har ändå gått nu. Det som är skönt är att jag slipper ta den där tabletten och att jag inte mår sämre. Vi får se vad läkaren säger när jag ska ner till Lund nu igen i februari. Kanske kan jag slippa den trots allt. Oavsett är planen att jag ska vara utan antibiotika så länge som möjligt för det har varit alldeles för mycket sånt under hösten. Det är dumt att göra mina bakterier mer ressistenta än de redan är ju.

Lyckorus

Helgen har varit så bra! I fredags kväll fick jag en knäpp idé. Jag hade mått ganska bra hela veckan och såg så många kompisar som var iväg och åkte skidor. Så då började jag fundera, var det läge för mig att testa vad jag klarar? Det var ändå tre år sedan jag sensat stod på min bräda och jag saknade det som tusan. Sagt och gjort, fredagkväll plockade vi fram alla skidgrejer med förhoppningen att jag skulle må bra när jag vaknade på lördagen.
 
Lördagsmorgon och jag mådde okej. Inte mer ont än vanligt och jag ville verkligen iväg. Tryckte i mig maxdosen smärtstillande och vi gav oss iväg till Asby. Asby Alpina hade premiär och det är ingen stor backe, men den ligger bra till för oss ändå och det kändes ganska lagom som första försök. Så jag gjorde ett försök. Efter tre års uppehåll på grund av min kropp så plockade jag fram brädan och jag tog mig uppför backen. Det var ovant och jobbigt men att bara klara av liften var en vinst. Det var en ännu större vinst att jag även tog mig ner, för en röd backe. Det gick inte jättefort och jag trillade nån gång. Men känslan var precis som jag mindes. Gud vad jag hade saknat det. Jag tror det var kombinationen av smärtstillande och euofori som gjorde att jag ändå tog mig ner för backen, för när jag väl var nere så kände jag hur kroppen skakade, illamåendet kom och det svartnade för ögonen. Men vad gjorde väl det! Jag klarade ett åk, och det gjorde inte så ont som jag trodde.
 
Efter en lång stund på en bänk med lite socker och läsk så kände jag inte längre för att varken spy eller svimma, men inte heller för att åka mer. Ett åk räckte gott och väl. Nästa gång hoppas jag orka med fler!
 
 


Vi avslutade sedan lördagen med middag hemma hos mina föräldrar och det är ju alltid mysigt. Det var så skönt att värma upp sig i bastun och sedan krypa ner i sängen. Söndagen startade vi med frukost och sedan begav vi oss hemåt för vi väntade besök. Ett par kompisar kom förbi och vi hade en riktigt bra dag. Vi pratade och åt gott. När de åkte hem på kvällen började jag dock känna av all ansträning som helgen ändå hade inneburit. Så jag kröp ner i sängen med feber och hoppades att morgondagen skulle bli bättre.
 
Jag vaknade idag och mådde skit. Trots det klarade jag av mina 10 minuter på cykeln men sen efter inhalationen däckade jag och sov. Kroppen gör ont, och jag är så trött. Kanske är det på grund av helgen, kanske är det på grund av något annat. Men oavsett så har jag gjort saker i helgen som jag verkligen ville göra! Och ibland är det värt att ta en skitdag efteråt.