På andra sidan

Det är annorlunda här. Jag är van att vara bakom sjukhusets dörrar. Jag är den som brukar rullas in på operation. Jag är den folk väntar på, den folk oroar sig för. Och idag är jag på andra sidan. Det är ovant. De första timmarna gick fort men nu har jag börjat vanka av och an. Ringer de inte snart? Är de inte klara snart? När får jag åka tillbaka? Jag gillar inte att vara på den här sidan, men jag antar att det kan vara nyttigt ändå. 
 
 

Dagens

Dagens humör: Helt slut. Sovit/vilat hela dagen. Inte den bästa av dagar med andra ord. 

Dagens borde: Faktiskt ingenting. Eller jo, jag borde städa lägenheten men det tänker jag inte göra. Dagens enda borde är att vila så jag mår bättre. 

Dagens smink: Ingenting. Smink är en lyx jag inte orkar fixa förutom vid speciella tillfällen. 

Dagens klädsel: Myskläder. Det bästa som finns. Var ute en sväng förut i värmen och då vart det jeans och T-shirt som gällde. 

Dagens planer: Sova, vila, kolla på tv, gå på besöket på ögonmottagningen, äta mat, sova ännu mer. 

Dagens mat: Hamburgare till frukost/lunch och snart blir det baconlindad kyckling med ost. Mums. 

Dagens materiella vill-ha: Ett hus vid vattnet, med pool. Enplanshus, lite lagom avsides sådär. Och en massa nya bekväma kläder. 

Dagens fundering: Vad ska jag göra med mitt liv? Kommer försäkringskassan höra av sig någon gång? Vad ska jag göra i sommar? 

Dagens tråkigaste: Besöket på ögonmottagningen. Men nu är det avklarat. 

Dagens längtan: Familjen. Och att få ha en bra dag snart igen. 

Hur orkar man egentligen

Det finns dagar och veckor när allt bara flyter på. Jag mår "bra" (enligt min definition), jag har hyfsat med ork och jag känner att livet funkar. Allt liksom rullar på. Det känns inte som en kamp att komma upp ur sängen varje morogn. Sedan kommer ibland de där veckorna då allt är jobbigt. När kroppen säger nej. När motivation är på noll. När allt är roligare än att sitta instängd i lägenheten. 
 
Jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag blir inte mindre rastlös av att kolla på alla serier jag kan. Och inte heller av att solen skiner ute men att jag inte orkar vara ute. Vad gör jag då? Jag gör mina behandlingar. Jag försöker hitta på något roligt som jag faktiskt orkar. Och när jag mår lite bättre så sätter jag mig ute på balkogen en stund och njuter av solen. Jag vet att det blir bättre igen, det handlar bara om att jag måste stå ut tills dess.