1

Internationella Kvinnodagen

Då var det dags igen. Män kommer vara arga för att "det inte finns en internationell mansdag". Trots att det finns en, 19 november för er som bryr er. Företag kommer skicka ut mail om att vi ska konsumera mer. Om att vi ska unna oss. Om att vi ska köpa prylar med citat som är "empowering". Vi kommer få höra "grattis" som att det vore vår födelsedag eller möjligtvis någon högtid. "Grattis" för att du är kvinna och därför tjänar mindre och har mindre makt i samhället? Hur tänkte du där? Kan vi inte bara skippa allt det i år?
 
Dagen till ära ska jag skriva om två saker jag uppmärksammat senaste veckan. I onsdags var det världspremiär för Captain Marvel. En fantastisk bra film! En viktig film med en stark kvinnlig huvudkaraktär. Självklart är det män, sexister, troll, kalla dem vad ni vill som är förbannade över just detta faktum. Filmen har bland annat fått dåliga recensioner och betyg redan innan den hade premiär. Allt på grund av könstillhörigheten på huvudkaraktären. Är det inte otroligt löjligt men också skrämmande hur vårt samhälle ser ut? Hur kommer det sig att män inte klarar av att se starka kvinnor ta plats? Hur kommer det sig att kvinnor inte får vara riktiga bad ass och prata om annat än män? 
 
Det andra som chockerat mig är Dolly Style. Efter att ha sett dokumentären om dem på SVT Play är jag bedrövad. Skaparna av Dolly Style ska, enligt föredetta medlemmar i gruppen, ha sagt åt tjejerna hur de skulle se ut, hur mycket de skulle väga och hur de skulle bete sig. Samtidigt som de skapat merchandise som de tjänat enorma summor på har de producerat musik som anspelar på sex, trots att deras målgrupp är barn. Vad är det egentligen för budskap de sänder ut? Hur kan du som skapare påstå att du är för individualitet när du samtidigt lockar med drömmar om att få bli artist men bara på villkoret att du inte har några personliga åsikter? Jag är förbannad rent utsagt. 
 
Men så har det ändå gått ett år och även om världen verkar vara på rätt väg när det gäller jämställdhet går det fortfarande alldeles för långsamt. Jag längtar till den dag då vi kan säga att feminismen har gått för långt, och det faktiskt är sant. Men jag tvivlar på att det ens kommer att hända. För vi läser fortfarande dagligen om män som slår kivnnor. Män som våldtar. Män som får plats i media trots att de utfört övergrepp eller är misstänkta för det samtidigt som kvinnor tystas. Män som beter sig som svin men som hela jävla tiden kommer undan. Jag orkar inte ens gå in på R Kelly just nu. Det får bli ett eget inlägg en annan dag.

Säg inte grattis idag. Säg att du vill vara med i kampen!