Hur orkar man egentligen

Det finns dagar och veckor när allt bara flyter på. Jag mår "bra" (enligt min definition), jag har hyfsat med ork och jag känner att livet funkar. Allt liksom rullar på. Det känns inte som en kamp att komma upp ur sängen varje morogn. Sedan kommer ibland de där veckorna då allt är jobbigt. När kroppen säger nej. När motivation är på noll. När allt är roligare än att sitta instängd i lägenheten. 
 
Jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag blir inte mindre rastlös av att kolla på alla serier jag kan. Och inte heller av att solen skiner ute men att jag inte orkar vara ute. Vad gör jag då? Jag gör mina behandlingar. Jag försöker hitta på något roligt som jag faktiskt orkar. Och när jag mår lite bättre så sätter jag mig ute på balkogen en stund och njuter av solen. Jag vet att det blir bättre igen, det handlar bara om att jag måste stå ut tills dess. 
 
 

Jag är bäst

Jag misstänker att ni väntar på en uppdatering kring semestern, och den kommer. Det är åtminstone planen, det har bara inte blivit av än. Jag kan så länge berätta att semestern var helt underbar, verkligen. Bra väder mestadels av tiden, bra lägenhet och bra liv. Men jag ska uppdatera er mer en annan gång. 

Just nu sitter jag i taxin till Lund. Det är dags för lite kontroll igen. För en gångs skull känns det ganska bra i kroppen och lungorna så jag hoppas att det syns på resultaten med. Varför jag mår bättre? Jag tror det är tack vare semestern (och då mer specifikt värmen och att jag kunnat röra på mig mycket mer) och för att jag sköter min behandling ordentligt. Jag är fasen bäst på min behandling. Varje morgon, varje kväll, samma sak - men jag fixar det! För jag är bäst. Måste påminna mig själv om det ibland bara. 

Förresten blev jag faster (eftersom Robin blev farbror) till världens sötaste lilla Ellie i förra veckan. Bebismys deluxe  

Beröm är gött

Hej bloggen. Ibland kommer jag ifrån dig och ibland kan jag inte vara utan dig. 

Igår var det dags för årets första besök på diabetes. Jag var lite nervös, tyckte inte att jag hade skött mig så himla bra den senaste månaden ändå. Men oj vad det besöket gjorde mig stolt över mig själv. Sköterskan var supernöjd med mig, mina värden och min kost. Dessutom ett HbA1c som fortfarande ligger på 46 mmol/l. Det är helt fantastiskt! Detta är alltså ett prov som visar hur blodsocker har legat de senaste 6 till 8 veckorna. 

Så jag lämnade besöket jävligt nöjd och glad. Massa beröm och dessutom en förfrågan om jag skulle vara intresserad av en ny blodsockermätare som man inte behöver sticka sig med. Klart jag var intresserad! Det funkar som så att man sätter en sensor på överarmen (precis som Molly Sanden under Mellon ifall ni såg den) och sedan håller man själva mätaren mot sensor som läses av. Helt otroligt att det funkar. Sensorn sitter i 14 dagar och kan visa hur blodsockret legat de senaste 8 timmarna. Hoppas verkligen jag får testa den! 

Nackdelen med att sköta sin diabetes så bra som jag gör är att man sällan får ta del av nya finesser. Istället prioriteras de med väldigt höga värden eller som får farligt låga värden. Att man ska prioritera de som får farligt låga värden håller jag helt med om! Men det känns så surt för mig att någon som inte alls tar hand om sin diabetes får prova saker medan jag inte får. Jag håller dock tummarna att jag får chansen och min diabetessköterska tyckte jag förtjänade en belöning med! 

Tänk,  efter 10 år med min diabetes och 4 år med pump funkar det riktigt bra. Jag äter oftast som jag ska, jag mäter mina värden, jag känner min kropp och jag mår faktiskt riktigt bra i min diabetes. Woho!