/ Cystisk Fibros / Funderingar /

Kvällsfunderingar

Var går gränsen för när en får vara grinig? Är det när jag inte kommer upp ur sängen på morgonen? När jag har lite feber eller bara när jag har hög? När det bara är höfterna som vill mörda mig och inte resten av kroppen? När jag inte kan andas ordentligt? När jag bara känner en tomhet inom mig? 


Jag är så less på att vara less. Less på att vara trött. Trött på att vara sur. Sur på min kropp som inte fungerar som den ska. En kropp som jag ska stå ut med hela livet. Måste jag ändå vara munter hela tiden?