Ännu ett besök i Lund

Helt galet vad skönt det är att komma hem, ta en varm dusch och krypa ner i sängen. Speciellt efter 2 dagar på sjukhuset. Dagarna i sig har varit ganska slappa även om vi hunnit med ett antal besök. Igår var det sjukgymnast x 2 och ett besök på ÖNH. Vi bekräftade mest det jag känner. Mina luftvägar är täta och irriterade vilket gör att det är jobbigt att andas. Dessutom är jag mer hostretad än vanligt, trots att jag inte har så mycket slem. Gårdagens mätning (spirometri) visade att lungfunktionen var lite sämre, vilket inte heller var någon överraskning. Dessutom resulterade besöker på ÖNH i att det blir operation av bihålorna någon gång i vår. Inget jag ser fram emot, men förhoppningsvis blir det en smidigare operation den här gången.
 
Kvällen spenderade vi på Rosegarden där vi åt buffé med vänner. Trevligt med sällskap när man är nere i Lund. Det blir lite mer än bara ett sjukhusbesök då. Dessutom är det så god mat. Vi var mätta och glada när vi kröp ner i sängen. Även om man alltid längtar lite efter sin egen säng.
 
Idag var det först ett pass med sjukgymnasten. Jag var helt slut trots många timmars sömn, och lite dessutom febrig. Kände mig inte på topp och presterade därefter. Ett ännu sämre resultat under spirometrin och nu kändes det inte alls bra. Att lungorna mår bra har varit det enda som känts bra under det här hemska året med värk. Så det var en lite deppig tjej som gick på lunch. 
 
Det var sedan bara att ladda upp inför läkarbesöket. Det gick bra och vi bestämde att vi ska testa lite ny medicinering. Sagt och gjort, efter läkarbesöket var det dags för det sista passet med sjukgymnasten. Vi testade en ny medicin och cyklade sedan 20 minuter. Det kändes bättre med andningen under träningen och det visade sig sedan även på spirometrin. Några deciliter till och jag åkte hem nöjd. Att prestera både sämst och bäst på många år på en och samma dag kändes lite skumt, men nu hoppas jag att den nya behandlingen ska hjälpa och att jag slipper vara så tät. 
 
 

Bakslag

Igår var en dag med bakslag. Det var ett tag sedan det hände och det tog ganska hårt på mig. Jag hade ingen ork varken psykiskt eller fysiskt för att ta mig utanför lägenheten. Så istället för umgänge och bio med jobbet så satt jag hemma i soffan. Kroppen gjorde ont, jag var så ledsen och febern kom krypande. Det var en riktig skitdag. Och ärligt talat har det blivit en del såna dagar sedan jag började jobba igen. Jag gillar det inte.
 
Snart ska jag iväg på ytterliggare ett viktigt möte. Mötet om min framtid hos smärtrehab. Vi ska sätta upp mål och göra en rehabplan. Just besöken på smärtrehab är jobbiga. Dels så är det det fysiska i att jag ska ta mig dit och sedan ska jag fokusera på vad någon säger eller till och med träna. Sedan är det psykiska i sig en kamp. Jag känner mig sjuk när jag är där och jag tappar ibland tron på framtiden, tror att det alltid kommer vara såhär. Och så får jag ju inte tänka.
 
Förhoppnnigsvis kommer vi överens om en ok rehabplan som känns bra för alla. Och förhoppningsvis kommer jag kunna trycka bort mina deppiga tankar i eftermiddag och kväll. För innerst inne vet jag att jag är stark. Innert inne vet jag att världen utanför inte är så hemsk som den verkar vara ibland.

Dags att jobba igen

Veckorna går så fort, fast det visste ni ju redan. Det största som hänt den här veckan är att jag har bestämt mig för att börja jobba igen. På måndag närmare bestäm, och då 25%. Jag mår väl inte egentligen bättre, men känner att det är värt att testa hur det fungerar att jobba igen. Till och börja med kommer jag arbeta hemifrån och jag hoppas att jag kommer må bra. Vi får se hur det går helt enkelt.
 
Igår var vi ute på den första promenaden den här veckan. Dessutom första promenaden med rullstol i snö, eller snarare slask. Det gick okej, men inget jag vill göra om. Blött och äckligt även för mig som sitter i rullstolen. Så jag hoppas på vår så snart som möjligt. Snön har faktiskt regnat bort idag så jag kanske har lite tur? Önskar jag slapp rullstolen dock. Fast det är ju en helt annan sak.