/ Cystisk Fibros /

Bakslag

Igår var en dag med bakslag. Det var ett tag sedan det hände och det tog ganska hårt på mig. Jag hade ingen ork varken psykiskt eller fysiskt för att ta mig utanför lägenheten. Så istället för umgänge och bio med jobbet så satt jag hemma i soffan. Kroppen gjorde ont, jag var så ledsen och febern kom krypande. Det var en riktig skitdag. Och ärligt talat har det blivit en del såna dagar sedan jag började jobba igen. Jag gillar det inte.
 
Snart ska jag iväg på ytterliggare ett viktigt möte. Mötet om min framtid hos smärtrehab. Vi ska sätta upp mål och göra en rehabplan. Just besöken på smärtrehab är jobbiga. Dels så är det det fysiska i att jag ska ta mig dit och sedan ska jag fokusera på vad någon säger eller till och med träna. Sedan är det psykiska i sig en kamp. Jag känner mig sjuk när jag är där och jag tappar ibland tron på framtiden, tror att det alltid kommer vara såhär. Och så får jag ju inte tänka.
 
Förhoppnnigsvis kommer vi överens om en ok rehabplan som känns bra för alla. Och förhoppningsvis kommer jag kunna trycka bort mina deppiga tankar i eftermiddag och kväll. För innerst inne vet jag att jag är stark. Innert inne vet jag att världen utanför inte är så hemsk som den verkar vara ibland.