Beröm är gött

Hej bloggen. Ibland kommer jag ifrån dig och ibland kan jag inte vara utan dig. 

Igår var det dags för årets första besök på diabetes. Jag var lite nervös, tyckte inte att jag hade skött mig så himla bra den senaste månaden ändå. Men oj vad det besöket gjorde mig stolt över mig själv. Sköterskan var supernöjd med mig, mina värden och min kost. Dessutom ett HbA1c som fortfarande ligger på 46 mmol/l. Det är helt fantastiskt! Detta är alltså ett prov som visar hur blodsocker har legat de senaste 6 till 8 veckorna. 

Så jag lämnade besöket jävligt nöjd och glad. Massa beröm och dessutom en förfrågan om jag skulle vara intresserad av en ny blodsockermätare som man inte behöver sticka sig med. Klart jag var intresserad! Det funkar som så att man sätter en sensor på överarmen (precis som Molly Sanden under Mellon ifall ni såg den) och sedan håller man själva mätaren mot sensor som läses av. Helt otroligt att det funkar. Sensorn sitter i 14 dagar och kan visa hur blodsockret legat de senaste 8 timmarna. Hoppas verkligen jag får testa den! 

Nackdelen med att sköta sin diabetes så bra som jag gör är att man sällan får ta del av nya finesser. Istället prioriteras de med väldigt höga värden eller som får farligt låga värden. Att man ska prioritera de som får farligt låga värden håller jag helt med om! Men det känns så surt för mig att någon som inte alls tar hand om sin diabetes får prova saker medan jag inte får. Jag håller dock tummarna att jag får chansen och min diabetessköterska tyckte jag förtjänade en belöning med! 

Tänk,  efter 10 år med min diabetes och 4 år med pump funkar det riktigt bra. Jag äter oftast som jag ska, jag mäter mina värden, jag känner min kropp och jag mår faktiskt riktigt bra i min diabetes. Woho! 

Dag 5

Mest för att jag ska komma ihåg. Dag 3 på en IV-kur, med Nebcina och Piperacillin, är hemsk. Dag 4 blir det lite bättre. Dag 5 är det bra på förmiddagen men sedan är det som dag 3 igen. Hoppas verkligen att jag mår bättre imorgon. Blöh. Men det känns ändå bra att det är medicinen som gör mig sjuk, för medicinen tar tillslut slut.
 
 

Sängliggande

Först och främst gick besöket i Lund bra. Jag blåste både kasst och bra under dagarna. Det skilde många deciliter i resultatet och det visar helt enkelt att jag har luftvägar som ändrar på sig. Som i måndags, då vaknade jag och var så tät. Jag hostade en massa och vi fick knappt upp något slem under andningsgymnastiken. Då blåste jag ett kasst resultat. På eftermiddagen var jag mindre hostig och tät och blåste ett bättre, till och med bra, blås. Det är skönt att veta att jag fortfarande kan prestera, samtidigt om jag försöker att inte bry mig så mycket om siffrorna.
 
Jag startade även en IV-kur i måndags morgon. Denna gång med ett antibiotikum som jag egentligen inte tål. Grejen är bara den att 1. det var så många år sedan jag reagerade på den och 2. journalen säger inte hur jag reagerade men främst 3. jag är känslig mot just den typen. Det är ett problem att just mina bakterier är väldigt ressistenta mot mycket antibiotika. Men nu håller vi tummarna att jag klarar av den här kuren och att den hjälper! Som det känns nu så känns det hoppfullt, förutom det faktum att jag idag inte lämnat sängen förutom för lite mat och besök till badrummet. Hoppas jag orkar upp imorgon!