/ Funderingar /

Eller hur

I hörnet på vårt kvarter finns det en mataffär. Utanför denna affär sitter det en man. Han sitter där i regn, snö och sol men ser alltid lika glad ut. Jag hälsar alltid lika glatt och önskar jag kunde göra mer för honom än att köpa någon dricka eller skänka en peng. Jag önskar han slapp sitta där. Jag önskar han hade ett riktigt hem.
 
Jag kommer aldrig vara för ett förbud mot tiggeri. Jag vill inte sparka på de som redan ligger. Ett förbud kommer aldrig vara lösningen och att tro att dessa personers hemländer helt plöstligt ska ta ansvar för sina medborgare är ett skämt. Jag kommer alltid tycka att människoliv är viktiga och jag bryr mig inte ett skit varifrån dessa personer kommer. Jag vill att alla ska få leva i trygghet. 

Det finns få personer som jag inte har mycket till övers för. Det är personer som hatar och inte respekterar. Det är rasister, sexister, misshandlare och andra onda personer som antagligen är så osäkra på sig själva att de måste ge sig på andra. Om det är något vi ska bekämpa i den här världen är det hatfulla personer, inte ensamma utsatta personer som tvingats fly på grund av fattigdom eller krig. Vi, som har resurser, har ett ansvar att hjälpa. 
 
Tillsammans är vi starka, tillsammans kan vi göra skillnad, bara vi alla engagerar oss!