/ Året som gått /

Del tre av 2017

De sista månderna av året blev bättre än jag kunde trott. Här kommer sista delen av 2017.
 
September
I september handlade det mycket om ett nytt läkemedel (Orkambi) för vissa med CF som skulle bli godkänt och finansierat i Sverige. Vi kämpade, och än är det inte slut, för att göra beslutstagarna medvetna om hur detta läkemedel skulle påverka oss och jag skrev ett öppet brev för att beskriva min situation. Tyvärr har vi ännu inte fått ett beslut och läkemedelsföretaget har dragit tillbaka sin ansökan för att kunna lämna in en ny då de annars riskerade att få ett nej då tiden för beslutstagarna började ta slut. Konstigt system och tråkigt att vi ännu inte fått ett beslut men hoppas det kommer i början av 2018.
 
Jag fick uppleva något som jag bara tidigare drömt om. Chansen att det ska komma ett läkemedel som gör mig friskare är inte längre minimal. Det görs framsteg och jag kanske kan få vara med och uppleva det. Det kändes oerhört stort och positivt! Pappa fyllde även år och vi firade honom med finmiddag vid Vättern. Mysig kväll med god mat. Sedan fyllde även farmor år och än en gång firade vi med finmiddag men på annan ort. Jag var lite ledsen över hur sommaren hade varit trots allt och önskade att jag hade kunnat vara i Göteborg och demonstrera mot dessa nasizter som inte har något på våra gator att göra.
 
 
Oktober
Äntligen drog andra säsongen av Salty Life igång och det började dyka upp inlägg här på bloggen! Jag passade även på att fylla 24 år och eftersom jag älskar mat var vi självklart ute och åt. Vi firade mig i flera dagar med allt från smörgåstårta med släkt och vänner till sushi hemma i soffam med min man. Det blev riktigt bra! Dessutom provade vi enligt utsaga Jönköpings bästa brunch och blev än en gång alldeles för mätta. 
 
Jag började känna mig piggare och starkare. Träningen flöt på, behandlingarna flöt på och jag såg en ljusare framtid. Jag började även träffa min kurator som jag numera går regelbundet till och det hjälpte att bara få prata av sig. Det kändes lättare i kroppen och lättare i hjärtat.
 
 
November
November blev min bästa månad, hälsomässigt. Jag började med att åke ner till Kalmar och hälsa på vänner. Det var så välbehövligt och jag kände mig inte så värst sjuk. Det var nog tur att jag fick den boosten inför det mörker som väntade. Inte inom mig men utanför. Jag tände ljus och myste i soffan med filtar. Hösten hade verkligen kommit.
 
Jag gjorde även årets bästa besök i Lund, tillsammans med lillebror. Vi åt mat (oväntat va?) och jag blåste den bästa spirometrin på nästan 2 år. Det var så skönt att vara nere på sjukhuset och för en gångs skull må ganska bra. Sjukgymnasten var glad över hur bra jag mådde och läkaren likaså. Det var en väldigt positivt besök och det kändes inte så jobbigt att starta årets andra, och sista, IV-kur. Dessutom blev jag inte så däckad av kuren och jag kände mig fortfarande stark och rörlig.
 
 
December
Första advent betyder Dreamhack Winter och julbord med CF-föreningen. Så har det nästan alltid varit. Vi gick på DH med ett par kompisar och hade en riktigt bra dag! Utemat, öl och bra umgänge är allt som behövs. Jag längtade tillbaka till DH och mindes förra året då vi var där hela helgen. I år räckte det dock med några timmar utspridda över två dagar. Dessutom var det julbord mitt under DH och det var väldigt kul att gå på det med! Det var god mat och trevligt att träffa alla igen. Det är inte så ofta vi ses nu för tiden. 
 
Snön kom, vi bakade bullar och åt gröt samtidigt som vi packade och fixade inför semestern. Vi skulle inte spendera julen i Sverige, för första gången någonsin. Resan både dit och hem gick bra även om det alltid tär på krafterna att vara på resande fot. Vi spenderade 14 dagar på ön Sal som är en del av Kap Verde. Solen sken, det var varmt och jag mådde väldigt bra. Vi badade och drack drinkar och åt så mycket mat som vi bara orkade. Det blev en riktigt bra semester och åtminstone jag och R tyckte det var otroligt skönt att slippa fira jul. Det var värre att komma hem och behöva packa upp, tvätta, handla och komma tillbaka till vardagen men ändå skönt att krypa ner i sin egen säng igen. Det här med att strunta i att fira jul och bara dra iväg någonstans kan vi nog tänkas göra om.
 
Och sedan var årets sista dag här. Det är nu nyårsafton och vi ska fira in året väldigt lugnt i år. V ska få äta gott och njuta av varandras sällskap. Vi behöver inte mer än så. Sedan får vi se vad som händer.
 
Tack alla ni som varit med mig under året. Som har lyssnat och stöttat och gjort mitt år lite bättre. Jag vill också tacka er som läser bloggen, ni som delat mina inlägg eller på annat sätt hjälpt mig att sprida kunskap. Vi har ett viktigt arbete framför oss också. Jag vill önska er alla ett gott nytt år, och så hoppas jag vi ses nästa år!