/ Cystisk Fibros / Funderingar /

Jag mår inte så bra

Det är söndag och solen skiner. Jag längtar tills det är vår och varmt på riktigt. Det är söndag och jag önskar att det inte vore det, för imorgon är jag ensam igen.
 
Den senaste tiden har varit tuff. Jag har inte mått så bra rent fysiskt. Trots alla mina ansträngningar mår inte mina lungor bättre. Det har inte fått mig att kämpa på mindre, snarare tvärtom, för jag är envis som sjutton. Jag har dessutom kommit in i en period där jag har riktigt ont igen. Det gör ont vad jag än gör och då vill jag inte göra något alls. 
 
I natt drömde jag att jag inte kunde andas. Jag vaknade av känslan att jag höll på att kvävas. När jag väl hade vaknat till förstod jag att jag faktiskt kunde andas, men det var svårt att greppa mitt i natten. Det känns fortfarande som jag håller på att kvävas, på så många olika sätt.
 
Jag känner mig ledsen och det är svårt att hitta på saker som jag faktiskt vill göra. Det är inget bra tecken, det vet jag vid det här laget. Och det jag då måste göra är mitt bästa för att ta hand om mig själv. För även om jag inte är min sjukdom är min sjukdom en del av mig som jag inte kan ignorerar.