/ Cystisk Fibros / Salty Life /

Salty Life: My motivation

 

English below ▼▼

Vad är det som får mig att orka? Varför går jag ens upp ur sängen på morgonen? Jag vet ju att jag inte kommer orka göra allt jag vill göra idag heller.

Jag lever med en kronisk sjukdom och ser lite annorlunda på livet än de flesta andra. Speciellt om jag jämför med friska personer i min egen ålder. Jag vet att mitt liv ser annorlunda ut och antagligen inte kommer vara lika långt som de flesta andras, för jag blir ju faktiskt gradvis sämre i min sjukdom. Om jag skulle gå omkring och fundera på hur länge jag skulle leva eller hur jag kommer må om några år skulle min vardag vara oerhört tråkig. Jag vill fortfarande leva ett liv, även om det är ett anpassat liv som inte alla andra förstår sig på.

När jag gick på högstadiet hade jag min hittills tuffaste period i livet. Det syntes inte för redan då hade jag blivit expert på att dölja min känslor. Allt går att fejka, speciellt ett leende. Jag hade så mycket frågor och tankar. Varför var jag sjuk? Varför var livet så orättvist? Varför skulle jag fortsätta leva när jag ändå skulle dö snart? Jag var 14 år gammal och trodde att mitt liv snart var slut.

Det var även under min högstadietid jag lärde mig vad som får mig att vilja leva. Och inte bara leva i bemärkelsen att jag är vid liv. Jag lärde mig vad det är som gör att jag faktiskt tar mig upp ur sängen varje morgon och tar vara på dagen. Jag förstod vad det är som gör mig lycklig. Jag lärde mig att livet kan vara bra även om det inte blir som man tänkt sig.

Min största motivation har alltid varit mina nära och kära. Jag hade aldrig mått så pass bra som jag gör idag utan de personer som jag kallar min familj. Min familj består av personer som betyder allt för mig, och huruvida vi delar blodsband är irrelevant. Jag är väldigt glad för min familj, för alla har inte den förmånen. Oavsett hur bra jag mår och oavsett hur glad jag blir av att göra roliga saker behöver jag ibland bara få prata. Få prata om hur orättvist allt är och få gråta tills det inte finns några tårar kvar. Då är jag extra tacksam för min familj.

Tro dock inte att det är min enda motivation. Jag är sjukt nyfiken av mig och vill alltid lära mig nya saker. Jag vill se världen, och hittills har jag bara börjat. Jag vill sprida kunskap om min sjukdom, vilket jag gör i detta nu. Jag vill se min familj växa upp, och få vara delaktig i de personernas liv. Jag vill förändra världen, även om jag inte vet vilken nivå jag kan lägga mig på i det fallet. Jag hoppas få leva i en värld där pengar och makt är mindre viktiga. Jag hoppas få leva i en värld där vi inte definierar folk utifrån hur de ser ut, vad de tror på eller vilken könstillhörighet de verkar ha. Jag vet att detta kan ses som en utopi, men vad ska vi annars kämpa för?

Jag tror att poängen med min motivation är att jag alltid ska kunna sträva mot den. Den ska i princip vara ouppnåelig. Och då krävs det stora drömmar. Jag har drömmar om att få må bra, och kanske få vara med om när ett botemedel hittas. Jag har drömmar om att kunna försörja mig på min åsikter och förmågan att uttrycka dem. Jag har drömmar som jag inte ens själv vet om att jag har än. Och det är precis så det ska vara. 

Vad är era drömmar och mål? För att läsa mer om AngelicasCajsas och Matildas klicka på deras respektive namn så hittar ni inläggen. Jag finns även på instagram soff_93 där jag uppdaterar er mer regelbundet. Har du CF (eller PCD) och vill vara med i projektet? Tveka inte att höra av er!

Tyckte du detta var ett intressant inlägg som du vill att fler ska ta del av? Klicka då på hjärtat under och gilla det så inlägget får mer spridning - och dela det i alla era sociala medier! Målet är att synas så mycket som möjligt för att sprida så mycket information som möjligt. 

--- English ---

What is my motivation to not give up? Why do I even get up out bed every morning? I know I won't be able to do everything I want to today either.

I live with a chronic disease and my look upon life is a bit different from others. Especially when I compare it to other healthy people my own age. I know that my life's a bit different and that my life most likely won't last as long as most others. I do slowly get sicker every day. If I would spend my days thinking about how long I have left or how I'm going to feel in a few years my everyday life would be extremely boring. I still want to life a full life, even if it's a life that not everybody can understand or fully grasp.

When I was about 14 years old I had the toughest time in my life so far. By then I had already became an expert in hiding my feeling so that wasn't really showing. Fake it 'til you make it, right. I had so many questions and things I couldn't understand. Why did I have this disease? Why was life so unfair? Why would I live my life if I was going to die soon anyway? I was so young and thought that my life would end so soon.

It was during that time I learned what makes me want to live, and not just be alive. I figured out what it is that makes me get out of bed every morning. What it is that actually makes me happy and glad to be alive. I learned that life can be amazing even though it may not be what I expected it to.

My biggest motivation has always been my loved ones. I would never be as healthy as I am today if it weren't for my family. My family isn't just people I'm related to, they are so much more. And they mean the world to me. I am very glad I have my family and I appreciate the support I get from them. It's a benefit that not everybody has. It doesn't matter how good I feel or how many fun things I do, sometimes I just have to talk about my feelings. Talk about how unfair everything is and cry until there is no tears left. 

Don't for a moment even consider this my only motivation, even if it's a huge one. I am so curious and always want to learn stuff. I want to see the world, and yet I have only started. I want to raise awareness about my disease, and this is what I'm doing right now. I want to see my family grow up, and be part of their lives. I want to change the world, I just haven't decided how yet. I want to live in a world where power and money is less important. I want to live in a world where we are not defined by our faith, looks or gender. I know that this might seem unreachable, but why would we fight if we knew it would be easy?

I think the point of having motivation is to be able to fight for it all the time. And we need big dreams and goals to achieve big things. I have dreams about feeling healthy, even get cured. I want to be able to support myself just by having opinions and being able to express them. I have dreams that I haven't even discovered yet. And that is exactly how it should be.

What are your dreams, goals and motivation? To read more about Angelica, Cajsa and Matilda click on their name and you will find their post. I can't guarentee that they are available in English but give Google Translate a try or otherwise I can translate it for you guys. You can also find me on Instagram as soff_93 where I update more frequently. Do you have CF (or PCD) and want to join my project? Don't hesitate to contact me! 

If you liked this post and want others to notice it please click the heart down below and like my post - and also share it on your social media! My goal is to get noticed by as many people as possible, 'cause only then more people will know how CF affect us.