It's okay

Återigen en bra, men tuff, helg. I fredags tog jag farväl av en person som betydde väldigt mycket när jag var liten. Det var en fin begravning och jag blev mer berörd än jag trodde. Sedan dess har jag känt ett mörker inom mig som tar upp en ganska stor del av min dag. Jag tänker på döden, på de som saknas oss. Jag tänker på de som kämpar för sina liv. Jag tänker för mycket helt enkelt.
 
Igår hade jag en bra dag. Solen sken och jag behövde göra något så vi åkte på utflykt med nya bilen. Passa på att fota och umgås med familjen. Och bilen blev godkänd. Terrängkörning - check. Glashal terrängkörning till och med. Efter utflykten var jag helt slut så jag sov. Sömnen är viktig just nu för det känns aldrig som jag får tillräckligt av den. Och kvällen spenderade vi hos moster med gott grillat. Det var en trevlig kväll men det var skönt att åka hem och krypa ner i sin egen säng. Även om jag sovit oroligt i natt är ens egen säng den bästa sängen. Alltid.
 
Idag har jag bara sovit. Kollat tv. Försökt att inte fundera så mycket. För mycket funderingar får en att gå under, men utan dem är jag ingenting. 
 
 

Det kan inte vara vår än

Vårkänslor i luften, trots att det bara är 20e januari. Galet. Jag var tvungen att ge mig ut och hämta paket tidigare idag och jag kunde skippa vinterjackan. Solen sken, Vättern var vacker och livet kändes ganska bra ändå. Jag längtar efter den riktiga våren, och jag längtar ännu mer efter sommaren!
 
Den här veckan har varit riktigt trist. Jag har mått kasst på så många sätt, men har som vanligt funnit glädje i småsaker ändå. Därför tänkte jag lista det jag är mest tacksam över just nu:
  • Jag kan cykla på min motionscykel. Och även om det bara blir 10 minuter så är det 10 minuter mer än jag klarar i vissa perioder. 
  • Solen. Det finns inget bättre än när solen skiner, även när jag inte kan ta mig utanför lägenheten upskattar jag den så.
  • Min nya BuJo. Ett nytt sätt att hålla koll på vardagen och ett nytt försök att strukturera upp livet lite bättre. Dessutom får jag rita med massa fina pennor. Win win.
  • Robin. Min stöttesten. Oavsett vad finns han där. Bäst är han. Tänk vad mycket vi går igenom tillsammans.
Hoppas att helgen avslutar den här veckan på ett bra sätt!
 
 
 

Antibiotikafri

För första gången på många år är jag helt fri från antibiotika. Ingen IV-kur, ingen inhalationsantibiotika och inte ens några tabletter. Jag kan så länge jag kan minnas (och enligt journalen minst sedan 2005) tagit en underhållsdos av Azitromax, som är en slags antibiotika. I början var det en halv tablett varannan dag och nu är det en hel varannan dag. Försök komma ihåg det liksom.
 
När jag var nere i Lund innan jul kom vi fram till att testa och ta bort även den då den kan ge ledvärk osm biverkning. Speciellt när man haft den i säkert 15 år så kan det vara intressant att testa hur man mår utan den. 
 
Så hur mår jag nu? Jag mår inte sämre, men jag mår inte heller bättre. Läkaren sa att minst en månad måste jag avvakta innan jag kan bedöma något, men den månaden har ändå gått nu. Det som är skönt är att jag slipper ta den där tabletten och att jag inte mår sämre. Vi får se vad läkaren säger när jag ska ner till Lund nu igen i februari. Kanske kan jag slippa den trots allt. Oavsett är planen att jag ska vara utan antibiotika så länge som möjligt för det har varit alldeles för mycket sånt under hösten. Det är dumt att göra mina bakterier mer ressistenta än de redan är ju.