/ Cystisk Fibros /

Hur ska man kunna veta

Det som skrämde mig mest när jag blev sjuk i höstas var att jag inte visst hur det skulle påverka min lungor på längre sikt. Skulle jag få en drastisk förändring som jag inte skulle kunna göra något åt? Skulle min nästa spirometri göra mig besviken? Det funderade jag på ett tag, tills jag åkte ner till Lund och fick göra en ny kontroll nu i början av året.
 
Så hur gick det då? Det gick väldigt bra! Jag blåst en bättre spirometri än sist, vilket alltså visar att min lungfunktion inte har försämrats trots allt. Det blev heller ingen ny lungröntgen då det inte ansågs ge något. Och proverna jag tog såg bra ut, även HbA1c:t (blodsockerprov). Så galet skönt att veta att jag klarade av den här lunginflammationen ändå, trots att det tog många veckor innan jag började må bättre. Så skönt att jag fick ut något av alla timmar med inhalationer och BiPap.
 
Nu ska jag bara fortsätta må bättre. Fortsätta med träningen. Göra mina behandlingar så bra jag kan. Se till så att mitt utgångsläge är så bra som möjligt, för en vet aldrig vad som kan hända. 
 
Något som den här infektionen förde med sig var också en annan rädsla. En rädsla för att bli sjuk igen. För även om jag alltid har försökt undvika personer som är sjuka och inte varit på de mest folktäta ställena i värsta förkylningstiderna så fick jag mig en tankeställare. När är det värt att träffa någon som är lite sjuk? När är det värt att riskera att jag blir dålig? När vågar jag chansa?
 
Med läkarens ord i bakhuvudet vet jag nu att det är aldrig värt det.