/ Cystisk Fibros / Salty Life /

Salty Life: Dating with CF

English below ▼▼

Att hantera sin sjukdom kan vara komplicerat, men vad händer när en blandar in ännu en person? Påverkar min sjukdom hur jag dejtar eller vilka jag väljer att dejta? Och när är egentligen det perfekta tillfället att berätta att en lever med en kronisk sjukdom? Det hoppas jag kunna svara på i detta inlägg.

Jag träffade min första pojkvän när jag var 14 år. Vår relation startade som vänner och från början var han medveten om att jag hade en kronisk sjukdom. Han var en otrolig stöttepelare och hjälpte mig genom mycket. Hans familj var förstående och jag hade egentligen aldrig några problem relaterade till min CF. Det var inte konstigt att jag behövde inhalera när vi umgicks och jag mådde generellt bra. Jag antar att jag hade väldigt mycket tur redan på första försöket.

Jag har förändrats väldigt mycket sedan jag var 14 år och har haft både mer och mindre seriösa förhållanden. Jag träffade personer som var mer eller mindre förstående. Jag visste att jag aldrig skulle kunna vara i ett förhållande med en person som inte förstod sig på min sjukdom och det var väl egentligen det enda krav jag hade. Jag skulle dock inte säga att min CF påverkade min förmåga att dejta på något sätt. Det var inga problem att träffa killar och min behandling gjorde jag då vi inte hängde. Jag var ju fortfarande väldigt ung.

Jag har inte alltid varit öppen med min sjukdom, och jag minns än idag känslan när jag skulle berätta för en viss person. Jag var så rädd att bli avvisad, att jag skulle bli betraktad som en tjej som krävde för mycket jobb. Jag var så nervös, men allt gick bra. Jag funderade mycket kring när jag skulle berätta men tror att jag valde en bra tidpunkt ändå. Kanske faktiskt den bästa. Vi hade lärt känna varandra men det hade inte hunnit bli seriöst. Vi hade träffats tillräckligt länge för att det inte skulle kännas konstigt att berätta en så pass viktig hemlighet men vi hade fortfarande kunnat gå åt varsitt håll utan att det hade orsakat oss för mycket skada.

Jag träffade min nuvarande sambo i slutet av min universitetstid. Redan från första kvällen pratade vi om allt mellan himmel och jord. Jag tror inte jag chockade honom allt för mycket när jag under de första träffarna inhalerade och gjorde min behandling. Det fanns inga andra tecken på att jag var sjuk, och jag gick in med inställningen att det här var min fullt normala vardag. Jag skulle aldrig kunna leva med någon som inte förstår min sjukdom. Jag skulle inte heller kunna dölja min sjukdom i flera månader. Jag tror på full öppenhet.

Min sambo, och blivande man, blev kär i en person som sällan var hemma, festade en del och var väldigt engagerad i studentlivet. Idag ser vår vardag helt annorlunda ut och vår relation har utvecklats till så mycket mer. Jag tror att det hade varit mycket svårare för mig idag att börja dejta. Jag mår sämre och min sjukdom är mer påtaglig. Det är mycket behandlingar, jag behöver min rullstol ibland och det går inte att dölja min CF speciellt länge. Dessutom skulle det räcka med en enkel sökning på nätet innan en eventuell dejt visste allt om mig. Jag tror att det hade kunnat försvåra för mig. Jag är väl helt enkelt glad att jag har dejtat klart.

Jag älskar min sambo och är tacksam för min allt han gör. Han är min stöttepelare. Han följer med till sjukhuset. Han hjälper mig med mediciner och behandlingar. Han kramar mig när jag gråter för att jag är så trött på allt. Han finns alltid där och det är precis så det ska vara. Han är den jag vill och ska dela resten av livet tillsammans med. Jag är så glad att jag träffade just honom. ♥

Tips

  • Var öppen om din sjukdom, men ni kanske ska känna varandra innan du släpper bomben.

  • Prioritera fortfarande dina mediciner och behandlingar. Ingen annan person är värd att riskera livet för.

  • Låt ingenting stoppa dig! Träffa folk, utforska livet och ha sjukt kul på vägen.

  • Du är vacker precis som du är! Tro inte att ärr, vikt eller inopererade saker i din kropp gör dig mindre vacker. De gör dig unik om något.

Jag hoppas ni gillar detta inlägg som blev väldigt personligt. Om ni gillade det så klicka på hjärtat under inlägget. Dela även gärna på era sociala medier så fler får ta del av projektet! Om du har CF eller PCD och vill vara med tveka inte att höra av dig. Du kan följa min vardag på Instagram där jag heter @s_off93. Läs de andras bloggar här:

--- English ---

It can be hard to deal with your own CF, but what happens when you choose to include someone else in your life? Does my CF effect how or who I choose to date? And when is the perfect moment to tell your date the fact that you live with a chronic disease? I hope I can answer some of those questions in this post.

I met my first boyfriend when I was 14 y/o. We started out as friends and from the beginning he was aware of my situation. He was a great support and helped me through a lot. His family was understanding and I didn’t really have any problems that were connected to my CF. I guess I gto really lucky that first time.

I have changed a lot since I was 14 and I have had more or less serious relationships. I met some people that understood me and some that were not so understanding. I knew that I could never be in a relationship with a person who didn’t want to understand what I was going through. That was pretty much my only requirement. I wouldn’t say that my CF affected my ability to date in any way. There wasn’t a problem to meet guys and I did my treatments when we weren’t hanging out. I was still pretty young.

I haven’t always been that open about my disease and I remember one certain time when I told a guy that I was sick. I was afraid that I would be rejected or considered a girl that needed a lot of work. I was nervous but I turned out fine. I thought a lot about when to tell him but I think a chose a great moment. We knew each other quite well but it was really serious yet. We had been dating for a while and I felt comfortable enough to tell him this secret of mine but if we would have walked separate ways it wouldn’t have been devastating.

I met my current partner that I live with during my time at the university. From the first day we met we talked about everything. I don’t think I scared him when I during our first dates did my treatments and nebs. There was no other signs of me being sick and I had the attitude that this was my completely normal everyday life. I would never been able to hide my CF for months. I believe in complete openness.

My partner, and man to be, fell in love with a girl that spent a lot of time partying and that was involved in a lot of projects. Today our everyday life looks completely different and our relationship has evolved into something amazing. I think it would be hard for me to start dating again ‘cause I no longer can hide my CF. I’m sicker and there are a lot of treatments that I have to do. I also have to use my wheelchair from time to time. It would also just take a simple google search to find out almost everything about me. I think that would have made it harder and I’m truly glad that I don’t have to date ever again.

I love my partner and I’m so grateful for everything he does. He’s my solid rock, my person. He comes with me to clinic and helps me with my treatments. He hugs me when I’m crying because life is too exhausting. He’s always there and that’s exactly how it’s supposed to be. He is the one person that I want and will be spending my life with. I’m so glad that I met just this amazing person. ♥

Tip

  • Be open about your disease but make sure you feel comfortable about it.

  • Prioritize your treatments and meds. No other person is worth risking your life for.

  • Don’t let anything stop you! Meet new people, explore the world and enjoy every day!

  • You are beautiful just the way you are! Don’t let scars, your weight or any medical equipment make you think different.

I hope you liked this post! If you did please like it with the heart below. Share this on your social media and let everyone read it. If you have CF or PCD and want to join us on this project - contact me! You can also find me on Instagram as @s_off93. The other girls blogs (in Swedish) can be found here: