/ Cystisk Fibros / Salty Life /

Salty Life: Exercising with CF

 
English below ▼▼
Träning är en viktig del i livet, men det är ännu viktigare för en person med CF. Fysiskt aktivitet ingår i behandlingen och gör oss starkare och friskare. Det är ännu ett sätt för oss att få upp vårt sega slem som finns i lungorna. Du kanske tränar för att gå ner i vikt eller på annat sätt förändra hur din kropp ser ut. Jag tränar för att leva ett längre och bättre liv.
 
Ända sedan jag var liten har träningen varit en naturlig del av livet. När jag var liten hade vi ett gymparum hemma som var inrett med ribbstol, mattor och studsmatta. Gissa om jag var populär bland barnen i grannskapet? Varje dag studsade jag på min studsmatta. Träningen var lek, ingenting som var jobbigt, och jag tror att det är väldigt viktigt att det ska kännas just så. Jag hade även hjälp av sjukgymnaster som kom hem och gjorde behandling och tränade med mig. Detta är också bara goda minnen och jag tänker på allt roligt vi gjorde. Det var små tävlingar där vi skulle blåsa fjädrar och kulor, hinderbanor och olika hopp på studsmattan.
 
Här är jag och min sjukgymnast i Lund på stora studsmattan
 
Ju äldre jag blev desto tråkigare blev det att träna. Jag ville ju göra så mycket annat och att leka började kännas barnsligt. Istället för att träna hemma började jag utforska nya aktiviteter. Under mitt liv har jag testat så mycket olika saker, och vissa saker var roligare än andra. Det jag tyckte var allra roligast var dansen. Jag har dansat folkdans, street och linedance. En bra blandning ändå. Jag har även spelat fotboll tills tränaren tyckte jag var för dålig, men jag var inte ledsen för det. Jag tyckte träningarna var mycket roligare än matcherna och hade nog aldrig fastnat för sporten även med en bättre tränare. Jag spelade senare i livet innebandy ett tag. Det tyckte jag var roligt men inget jag heller fastnade för. Det som jag tyckte var roligast var när vi spelade volleyboll efter skolan. Vi var verkligen en volleybollskola men tyvärr blev det inget mer med det heller. Jag har även sprungit en hel del orientering (tack pappa) och det passade mig. Jag behövde inte bry mig om någon annan, jag trivdes i skogen och jag kunde göra det i mitt eget tempo. Jag tröttnade dock när det blev för mycket tävling av det och jag i princip alltid kom sist. 
 
Det är klart att det är svårt att träna när en måste men egentligen inte vill. Jag blev mindre och mindre fysiskt aktiv ju äldre jag blev. Det var inte längre roligt att hoppa studsmatta vareviga dag trots att vi även köpte en stor som vi hade utomhus. Jag tyckte jag la tillräckligt med tid på mina behandlingar som det var redan. Så ja, jag har perioder i livet där jag inte överhuvudtaget har ägnat mig åt någon slags träning. Jag har kanske cyklat till skolan och självklart varit med på idrotten men inte mer än så. Jag tror inte att någon är perfekt. 
 
Jag fann träningsglädje igen när jag fick börja gå på gym. Det var återigen en träningsform som jag kunde utföra på mina egna villkor. Det gillar jag. Gymmet var det enda jag delvis fortsatte med när jag flyttade hemifrån och började på universitet. Dock kantades de åren av mer fest än träning. Fast de långa promenaderna hem på fyllan borde väl räknas som träning med? Jag tror att det faktum att jag inte ägde någon bil då var väldigt bra för min hälsa. Jag cyklade, eller gick, överallt. Till skolan, till stan och när jag skulle handla. Kommer nog aldrig cykla så mycket igen. Under mina år på universitet var det vardagsmotionen som höll mig frisk.
 
Jag på gymmet i Karlskrona
 
Jag har ändå varit väldigt aktiv. Jag har tyckt om att gå långa promenader med bra musik i lurarna. Så det blev väldigt jobbigt när smärtan i lederna kom under hösten 2014. Jag kunde inte längre gå på mina promenader och gymmet blev allt svårare att klara av. TIllslut var det så illa att jag fick säga upp mitt gymkort och jag blev väldigt inaktiv. Istället började jag gå på bassängträning i varm bassäng på sjukhuset. Jag gick två gånger i veckan och det var bra för mig. Jag trivdes i vattnet och jag fick röra på min kropp utan att den gjorde allt för ont. Men jag saknade ändå att kunna lyfta mina vikter på gymmet.
 
När jag fyllde år 2015 fick jag en motionscykel i present av min farmor. Jag hade önskat mig den och fick vara med och bestämma. Det blev en värstingmodell tillslut. Den har förändrat mitt liv på sätt och vis. Jag började cykla och i början klarade jag inte många minuter. Men successivt kunde jag öka tiden och distansen. Idag är motionscykeln det som aktiverar mig mest. 
 
Min fina motionscykel
 
Min dagliga träningsrutin ser ut som följande. Jag vaknar på morgonen och inhalerar mitt luftrörsvidgande. Sedan cyklar jag mellan 15-20 minuter på cykeln. Ungefär 3 gånger i veckan genomför jag även mitt styrkeprogram som jag fick när jag gick på smärtrehab under våren 2016. Det består av övningar för hela kroppen och jag har märkt att jag kan öka både reps, set och vikter. För första gången på länge känner jag att jag börjar bli starkare och jag får träningsvärk. Det är skönt och det är helt klart en drivkraft för mig. Jag tycker om känslan av träningsvärk för det är en annan slags smärta. Det är en bra smärta helt enkelt. Efter jag har genomfört mitt träningspass fortsätter jag med min andningsgymnastik för att få upp slemmet.
 
Idag har jag cyklat 5 gånger i veckan och kört styrka minst 2 gånger i veckan i 9 veckor. Det är sjukt bra jobbat av mig och jag mår bättre. Det är viktigt att skilja på att må bättre och ha mindre ont. Jag har inte mindre ont och jag är inte mindre trött, men jag är gladare. Även denna vecka då jag har haft otroligt ont i kroppen har jag kunnat genomföra min träning även om jag har behövt anpassa den. Det är hängivenhet om något anser jag. Ni ska dock komma ihåg att även om den fysiska träningen är viktig då den gör mina lungor starkare och kan hjälpa mig att få upp slemmet så är det en väldigt liten del av min behandling. Jag måste fortfarande lägga upp mot 4 timmar per dag på min andningsgymnastik. Vissa personer kan minska på sin andningsgymnastik då de får en otroligt bra respons av träningen men för min del är kombinationen av båda det bästa. 
 
Jag vill tacka er för att ni läser detta. Om ni gillade det hoppas jag ni kommer dela vidare inlägget på era sociala medier. Ni får även gärna gilla på hjärtat under! Har ni frågor om projektet eller vill vara med är det bara att höra av er. Vill ni får mer uppdateringar om min vardag kan ni följa mig på Instagram (@soff_93). Ha en bra helg nu! De andra tjejernas bloggar hittar ni här:
 
--- English ---
Working out is a important thing in life, but it's even more important for someone with CF. Physical activity is a part of our treatment plan and it makes us stronger and healthier. It's another strategy for ut to get the sticky mucus out from our lungs. You may go to the gym to lose weight or change how your body look. I do it to be able to live a longer and better life.
 
Since I was a little kid physical activity has been a natural part of my life. As a kid I had a whole room with equipment. I had a trampoline, wall bars and exercise mat. I was quite popular among the kids in the neighbourhood. Every day I used my trampoline and my workouts was fun. I think it's very important that you try to make your workouts as fun as possible, especially as a young kid. I did also have my physiotherapists that visited me at home and helped me. I remember those visits as fun as well! We blew feathers around the room and jumped over different obstacles that we put up.
 
This is me and my physiotherapist
 
When I grew older I started to get bored. I wanted to do so much that wasn't a workout. Playing games and jumping on my trampoline sounded childish and I was stubborn. I tried a lot of new activities instead. The best thing was the dancing. I've tried Swedish folk dance, street dance and line dance. I have also played soccer and floor ball, but I didn't really like it. I did like orienteering (thanks dad) 'cause it was a sport I could do by myself at my own pace. Nobody got mad at me if I was too slow, but I did find it quite boring to finish last every time so I quit that as well.
 
It's hard to workout when you have to and really don't want to. I got more and more inactive as I grew older. It wasn't fun to do anything and I thought I spent as much time as necessary on my treatments as I needed. So yes, I have had times in my life when I haven't worked out. Nobody is perfect.
 
I found joy in my workouts later on when I started to go to the gym. It was a new kind of exercise that I could do at my own conditions. And I really like that. The gym was the only thing I continued doing when I moved out from my parents and started the university. Those years were more party than workouts but the long walks home from the bar would count as workouts I suppose? I think that the best thing about my university years was that I didn't have any car. So I walked and biked all over the town. To school, to the city and every time I had to shop for groceries. This exercise was the thing that kept me healthy.
 
Me at the gym
 
I've been an active person. I liked to go for long walks with some great music in my ears so when I got this severe pain in my joints in the autumn of 2014 it was difficult. I couldn't go for my walks and the gym became difficult. It was so bad that I had to quit my gym. Instead I went to the hospital and did my workouts in a warm swimming pool twice a week. It felt great to be able to use my body again but I missed my gym.
 
When I had my birthday in 2015 I got a exercising bike from my grandmother. I really wanted one and I got the opportunity to pick it out. I got a great one and it has changed my life. I started biking and the first times I couldn't finish more than a few minutes. After a while I could increase both the time and the distance. Today the bike is my best choice of workouts.
 
 
My amazing bike
 
 
My daily workout routine looks as follows. I wake up in the morning and do my nebs. Then I bike for about 15-20 minutes before I lift my weights. I do my strengthening programme that I got from the clinic that treated my pain 2-3 times a week. I work out my whole body and I feel that I have grown stronger this year. I feel better and my regular pain is sometimes replaced by soreness in my muscles. That's actually a great feeling. After I have finished my workout I continue with my nebs and get all that mucus up.
 
Today I have biked 5 times a week and done my strength 2 times a week for 9 weeks in a row. That's insanely good and I feel much better. I don't have less pain and I still feel so tired all the time but my body and mind are stronger now. Even when I have a terrible week I do my workouts and that feels awesome. For me my physical activity is quite a small part of my treatments. I still do up to 4 hours per day with nebs and breathing techniques. Some people with CF can replace breathing treatments with exercise but  unfortunately I can't. You have to have in mind that in Sweden we don't use vests as well 'casue we believe in other methods. 
 
I want to say thank you for reading this. If you liked it please share it and like this post with the heart below. If you have any questions just ask me! Follow me on Instagram (@soff_93) if you want to know more about my daily life. Have a great weekend! The other girls blogs can be found here (in Swedish):
 
#1 / / Lisa Alexandersson:

Så bra =)