/ Cystisk Fibros / Salty Life /

Salty Life: Scars & Body Acceptance

 

English below ▼▼
Att acceptera sin kropp oavsett hur den ser ut är otroligt viktigt. Kanske speciellt i dagens samhälle där vårt värde ofta tros vara lika med hur vi ser ut. Det är helt galet och jag är helt emot det, men det är viktigt att trivas i sin egen kropp. Oavsett om du är kort, lång, stor eller liten är du lika vacker och lika mycket värd.

Jag har genomgått flera operationer som har lämnat spår efter sig på min kropp. I perioder har det varit jobbigt och jag har känt behov av att dölja mina ärr. Jag har två ärr på magen efter en knapp som jag fick mat genom när jag var liten. Det var när jag inte åt och behövde extra näring för att klara mig. När den togs bort blev det ett litet fint och ett stort fult ärr kvar. De ärren stör mig inte längre och jag kan lätt visa upp mig i bikini på stranden. Ibland får jag frågor om dem och jag säger som det är.

Jag har haft mer problem med mitt ärr under vänster nyckelben, där min port-a-cath sitter. Det är en dosa som är inopererad under huden som jag får intravenös antibiotika genom. När jag opererade in den första porten för många år sedan hatade jag ärret. Jag hade att det syntes när jag hade vissa tröjor på mig och jag hatade att porten i sig stack ut under huden. Detta var något jag fick bearbeta under flera år. Även om jag ganska fort inte kände att jag behövde dölja det så hatade jag fortfarande att det fanns något där. Det var inte förrän jag fick min andra port inopererad 2010 som jag ändrade uppfattning.

Den nya porten sitter på precis samma ställe och kirurgen som satte in den la snittet på det gamla ärret. Det ser fantastiskt ut, som att jag bara har blivit opererad en enda gång. Det var efter den operationen som jag började tycka mer om mitt ärr och min port. Jag har inga som helst problem att visa upp porten nu och svarar gärna på frågor om den. Porten är så bra att ha och underlättar min vardag extremt mycket. Men det är klart, hade jag fått bestämma hade jag inte haft något ärr alls. 

Jag trivs för det mesta i min kropp och jag har inga problem att visa upp den. Jag har inte kämpat med undervikt sedan jag var mycket liten, snarare tvärtom. Jag försöker acceptera alla delar av mig och vara glad för att de oftast fungerar som de ska. Jag kan använda min kropp på ett sätt som faller inom normen och det är jag glad för. Jag är priviligerad på många sätt och det får jag inte glömma bort.

Hoppas ni gillade inlägget den här veckan! Dela gärna och gilla på hjärtat under inlägget. Har ni CF eller PCD och vill vara med så hör av er. Det har redan gått sju veckor av projektet, så kul! Vill ni följa mig och min vardag finns jag på Instagram (soff_93). Läs de andras bloggar här:

-- English --
It’s important to accept your body no matter how it looks. Maybe it’s especially important in today's society. It’s crazy that some people think our looks decide how important we are. I’m totally against it and I think body positivism is needed! It doesn’t matter if you’re short, tall, big or small, you are beautiful no matter what.

I’ve been through surgeries that changed my body. In periods of life that has been challenging and I have tried to hide my scars. I have two scars on my stomach. One of them is small and doesn't look bad but the other is large and kind of ugly. I got those from the tube that I got nutrition through when I was young and didn’t eat. Those scars don’t bother me any more and when I get questions about them I tell people the truth.

I’ve had more problems with the scar under my left collar bone, the scar from my port. My port was put in under my skin and I get my IV’s through it. When they put my first port in I hated the scar. I thought that the scar and the port was too visible. I couldn’t wear some tops and I really felt the urge to hide my svar. I had to process this for years and it wasn’t until I got my second port in 2010 that I changed my mind.

The new port is placed on the same spot as the last one. The surgeon didn’t make any new scar and you would never think that I have had surgery more than once. I was after that port placement that I started to like my scar and port more. It looks amazing now and I really don’t feel like I need to hide it. My port is one of the best things that makes my life easier and I gladly answer all questions about it. Of course I wish I didn’t have any scars at all.

Most of the time I feel confident in my own body. I haven’t struggled with my weight and I try to accept all parts of me. My body, most of the time, works like a normal person's body. I can, most of the time, walk and use my arms and hands. I’m normal functioning and I am really glad that I am. I should never forget that.

I hope you liked this post. Please like it below and share it! If you have CF or PCD and want to join me, just leave a comment. Seven weeks and topics are already done, and that’s amazing! If you want to see more of my life follow me on Instagram (soff_93). The other girls blogs (in Swedish) can be found here: