Salty Life: The Impact of CF on Your Partner

Det är en ny vecka och självklart kommer här ett nytt inlägg! Denna vecka behandlar vi återigen ett ämne som egentligen inte handlar om oss som lever med CF. Veckans ämne handlar om hur CF påverkar vår partner, eller våra nära och kära. Helt enkelt den som står oss närmst.
 
När jag träffade min man märktes det inte att jag var sjuk. Jag var pigg, kunde gå långa sträckor utan några större problem och även om jag hostade lite mer än vanligt tror jag inte det var något han tänkte på. När vi började dejta fick han tidigt reda på att jag hade CF men jag var då inte speciellt begränsad i min vardag och jag tror inte han kunde föreställa sig hur jag skulle må några månader senare. Om jag jämför hur jag mådde då jämfört med nu är det en otroligt stor skillnad. 
 
Så hur påverkar egentligen min kroniska sjukdom min man och vårt gemensamma liv? Vi gör saker lite annorlunda. Det krävs lite mer planering från min sida och det påverkar ju även honom. Jag kan inte alltid göra allt jag vill göra så ibland tvingas vi ändra våra planer. Han får också ibland ta ett större ansvar för att vardagen ska fungera när jag mår som sämst men vårt mål är att dela på så mycket som det bara går. När jag mår sämre orkar jag inte att städa, laga mat eller följa med och handla och då är det tur att jag har min man som förstår det och gör det som måste fixas.
 
Hade jag inte haft så ont hade inte vårt liv varit speciellt annorlunda. Utan smärtorna hade jag varit mer rörlig och haft mer ork. Att det skulle vara såhär vårt liv skulle se ut fyra år senare hade ingen av oss kunnat tro men vi gör det bästa av situationen. Vi hjälps åt så mycket det går, anpassar våra aktiviteter efter hur vår vardag ser ut och gör vår vardag till något bra. Jag är mycket nöjd med vårt gemensamma liv och jag tycker vi har tagit en väldigt jobbig situation och gjort det absolut bästa av den. Min man är otrolig och tillsammans fixar vi allt.
 
Jag hoppas ni uppskattade att läsa lite om hur min CF påverkar mig och min man. Han är den som jag lever med och som påverkas mest. Han är min stöttepelare som alltid finns där för mig men som också får ta en del skit. Om ni gillade inlägget får ni gärna dela det i era sociala medier samt gilla det på hjärtat under. De andra bloggarna hittar ni här:
 

Då kör vi igen

Självklart blev det en varning för alla snö som skulle falla när vi skulle åka till Lund igår. Väglaget var dock bra och det var inga problem att ta sig hit. När vi kom fram var det 10 grader och ösregn. Lite skillnad mot vinterlandskapet vi lämnade vid lunch. Dock inget roligt väder att ge sig up på stan i. Tur att det går att beställa mat på nätet och få den hemlevererad. 
 
Idag har det varit besök hos sjukgymnasten på morgonen och eftermiddagen. Det är liksom standard. Dessutom har jag träffat läkaren och startat upp IV-kur. Reagerade lite på antibiotikan så får äta allergitabletter hela kuren, men det är också standard nu för tiden. Läkarbesöket gick bra och vi pratade mest om semester och mat. Det är bra. Det är skönt med ett besök där allt inte är dåligt. Hoppag jag får fortsätta må bra ett tag nu.
 
Kurstart är aldrig kul. Jag mår dock hittills ganska bra. Kuren har nog inte riktigt slagit till än. Ska bli intressant att se hur jag mår efter nästa omgång ikväll. Håller tummarna att denna kuren inte blir så jobbig trots allt!
 
 

Salty Life: Hospital Packing

Det här ämnet kunde inte kommit mer lägligt. I nästa vecka bär det av till Lund för mig för några dagar på sjukhuset. Jag tänker ge mina bästa tips för hur du packar för att överleva på sjukhuset!
 
Jag klarar mig egentligen så länge jag har min mobiltelefon och en laddare samt mina favorithörlurar men för att göra vistelsen lite mer behaglig brukar jag packa ner mycket mer. Det här är det jag tycker gör dagarna på sjukhuset lite bättre:
  • Dator + HDMI-kabel så att jag kan kolla på vilka serier eller filmer jag vill. Är det en något ny TV finns det även uttag för HDMI-kabeln så jag slipper ha datorn i knät. Jag försöker också komma ihåg att ta med ett trådlöst tangentbord så att jag inte ens behöver resa mig ur sängen för att pausa eller byta serie.
  • Min egen kudde. Har jag åtminstone med den sover jag lite mindre dåligt. Är det kallt brukar jag ta med en filt med.
  • Schampo + tvål som luktar gott. Det finns i princip alltid på sjukhuset men det brukar vara den luktfria varianten som ändå på något konstigt luktar väldigt illa och som förstör både kropp och hår. Balsam kan också vara bra att packa med.
  • Mat och dryck. Ost, kex, godis, läsk, vad du nu gillar. Jag tycker om att äta helt enkelt. 
  • Grendosa med lång sladd. Det finns aldrig uttag där jag behöver dem. ALDRIG.
  • Varma och mysiga kläder. Varför ska jag klä mig obekvämt på sjukhuset? Dessutom är vissa sjukhus är sjukt kalla och jag tycker inte om att frysa.
Vad har ni för saker ni brukar ta med er? Eller vad brukar ni sakna på sjukhuset som ni aldrig kommer ihåg att ta med er? Förra året när jag var inlagd i början av december hade jag med mig alla mina adventskalendrar. Det gjorde min vistelse lite mindre jobbig. Och det var ett antal personer ur personalen som var avundsjuka på min BodyShop-kalender. Så ja, det fick mig också att må lite bättre.
 
Jag hoppas ni gillade detta inlägg! Som vanligt får ni gärna dela det på era sociala medier samt gilla det på hjärtat under. Har du som läser CF eller PCD och vill vara med är det bara att höra av sig. Ni hittar mig även på Instagram (s_off93) där jag uppdaterar lite mer. Ha det bra alla! De andra bloggarna hittar ni här: