Salty Life: Hospital Packing

Det här ämnet kunde inte kommit mer lägligt. I nästa vecka bär det av till Lund för mig för några dagar på sjukhuset. Jag tänker ge mina bästa tips för hur du packar för att överleva på sjukhuset!
 
Jag klarar mig egentligen så länge jag har min mobiltelefon och en laddare samt mina favorithörlurar men för att göra vistelsen lite mer behaglig brukar jag packa ner mycket mer. Det här är det jag tycker gör dagarna på sjukhuset lite bättre:
  • Dator + HDMI-kabel så att jag kan kolla på vilka serier eller filmer jag vill. Är det en något ny TV finns det även uttag för HDMI-kabeln så jag slipper ha datorn i knät. Jag försöker också komma ihåg att ta med ett trådlöst tangentbord så att jag inte ens behöver resa mig ur sängen för att pausa eller byta serie.
  • Min egen kudde. Har jag åtminstone med den sover jag lite mindre dåligt. Är det kallt brukar jag ta med en filt med.
  • Schampo + tvål som luktar gott. Det finns i princip alltid på sjukhuset men det brukar vara den luktfria varianten som ändå på något konstigt luktar väldigt illa och som förstör både kropp och hår. Balsam kan också vara bra att packa med.
  • Mat och dryck. Ost, kex, godis, läsk, vad du nu gillar. Jag tycker om att äta helt enkelt. 
  • Grendosa med lång sladd. Det finns aldrig uttag där jag behöver dem. ALDRIG.
  • Varma och mysiga kläder. Varför ska jag klä mig obekvämt på sjukhuset? Dessutom är vissa sjukhus är sjukt kalla och jag tycker inte om att frysa.
Vad har ni för saker ni brukar ta med er? Eller vad brukar ni sakna på sjukhuset som ni aldrig kommer ihåg att ta med er? Förra året när jag var inlagd i början av december hade jag med mig alla mina adventskalendrar. Det gjorde min vistelse lite mindre jobbig. Och det var ett antal personer ur personalen som var avundsjuka på min BodyShop-kalender. Så ja, det fick mig också att må lite bättre.
 
Jag hoppas ni gillade detta inlägg! Som vanligt får ni gärna dela det på era sociala medier samt gilla det på hjärtat under. Har du som läser CF eller PCD och vill vara med är det bara att höra av sig. Ni hittar mig även på Instagram (s_off93) där jag uppdaterar lite mer. Ha det bra alla! De andra bloggarna hittar ni här:

Höstmörker

Livet har känts tungt sista tiden. Det har varit mörkt både ute och inne och motivationen har inte varit på topp. Jag har dragit mig för att skriva något här, för lusten har inte funnits. Hade det inte varit för Salty Life hade det nog varit helt dött.
 
Konstigt nog har kroppen känts betydligt bättre senaste tiden. Mindre ont och mer uthållig. Det är otroligt skönt men det har inte varit nog för att göra denna mörka höst ljusare. För att det inte ska bli allt för mörkt har jag försökt fokusera på det positiva. Jag försöker sänka kraven på mig själv och samlar ihop mina måsten till en och samma dag. Det känns bättre att göra allt på samma gång och sedan vara klar. Jag har också äntligen fått kontakt med en kurator som jag nu regelbundet träffar. Det är skönt att kunna prata av sig ibland. Jag gör så mycket bra saker för mig själv som är möjligt.
 
Så hur mår jag egentligen idag? Jag är trött och tänker bädda ner mig i soffan framför någon bra serie eller film. Jag har ont men jag lyckades cykla imorse så det är jag glad för. Jag är lite nere men jag försöker blicka framåt. Det känns som livet är på rätt väg. 
 
 

Accepting CF

English below ▼▼
Jag har alltid varit sjuk, och har aldrig vetat något annat. Ett normalt liv för mig är egentligen ganska sjukt när jag tänker efter. Jag kan inte säga när jag kom på att jag faktiskt inte var som alla andra eller när jag accepterade det. Jag ska ändå försöka göra mitt bästa för att berätta lite om det.
 
Vad betyer att acceptera min CF för mig?
  • Att förstå vad som händer när jag gör mina behandlingar och tar hand om mig själv och se det som något givande istälelt för bara ett tvång. Det absolut viktigaste för mig för att acceptera något är att förstå varför jag gör det. Kunskap är otroligt viktigt för mig som person.
  • Att acceptera att jag inte kan göra allt som alla andra. Jag är begränsad på många sätt i mitt liv men jag tänker inte bli passiv och tro att mitt liv är mindre värt bara för det. Jag kan fortfarande göra mycket men jag gör det på mitt eget sätt.
  • Att få förståelse för framtiden och vad jag eventuellt kan ha att vänta mig. Det kan vara behandlingar, operationer, livslängd och mycket mer. Än en gång är det kunskap som gör att jag tar till mig och tänker efter.
Det absolut tuffaste är fortfarande att acceptera hur begränsad jag är. Jag vill så gärna göra mycket mer än jag egentligen klarar av. Jag vill jobba, gå långa promenader och varit ute hela kvällarna men jag vet att det inte är bra för mig. Jag vet dock också att jag kan ibland göra saker som inte är det bästa för mig men som ger mig otroligt mycket glädje, så jag får dagligen ställa mig frågan "Är det värt att göra detta?". Oftast är svaret ja, men nu för tiden är det inte otroligt att jag säger nej. Att acceptera att jag inte orkar allt och då säger nej är stort för mig det med.
 
Jag tror aldrig riktigt jag kommer acceptera att jag är sjuk. Jag önskar ju självklart att jag vore frisk. Jag önskar fortfarande att det ska komma en mirakelmedicin som gör mig frisk, även om jag vet att det inte kommer hända. Jag har i alla fall kommit till en punkt i mitt liv där jag inte motarbetar sjukdomen utan omfamnar den och gör det bästa av situationen. Det är precis så jag vill leva mitt liv! Och jag hoppas ni tänker ungefär likadant. Jag tror det är viktigt för oss människor. Om ni gillade inlägget får ni gärna dela det! Nästa vecka kommer ännu ett ämne så glöm inte det. Ta hand om varandra och döm inte andra! De andra bloggarna hittar ni här:
 
 
 
--- English ---
 I wish I would be able to translate my post for you every week, but I don't. If you are interested in please let me know and I can fix it for you. The most important thing for this topic is to try to accept yourself and your health and make the best out of it. We all deserve a happy life! 
The other blogs are available in Swedish here: