/ Cystisk Fibros / Salty Life /

Salty Life: Surgery and CF

English below ▼▼
Äntligen fredag igen! När en lever med en kronisk sjukdom kan operationer vara en del av vardagen. Hur har jag hanterat de operationer jag hittills genomgått och vad tänker jag kring de som kan komma i framtiden? Det ska jag försöka reda ut.
 
Jag hatar att bli sövd. Hatar. Det är bland det värsta som finns. Inte nog med att man känner sig obekväm där i sängen med de rena sängkläderna, iklädd sjukhuskläder och skrubbad från topp till tå med äckligt medel. En ska dessutom få somna in och sedan vakna upp på en annan plats i en annan tid och inte ha någon aning om vad som har hänt, var en är eller vad klockat hunnit bli. Usch. Tror inte jag har somnat utan att gråta en enda gång. Jag är bara glad att det finns vissa operationer som går att göra i vaket tillstånd.
 
När jag var liten opererade de in en knapp i magen (PEG) som jag fick mat genom. Jag minns varken operationen eller knappen men jag har två ärr på magen som bevis. Lite senare opererade de bort mina halsmandlar och de passade även på att snygga till hålet efter knappen i magen, något jag idag är väldigt glad för. Någon gång under låg- eller mellanstadiet opererade jag in min första port-a-cath. En liten dosa under huden som främst används för IV-kurer. Sedan dess har jag opererat ut denna dosa samt opererat in en ny. Den första fick jag ta bort och den senaste fick jag sätta in i lokalbedövning och det gillade jag! Allt för att slippa bli sövd. Utöver detta har jag även genomgått en operation av bihålorna som jag också tyckte var väldigt jobbig. Dessutom väntar jag på att genomföra en till operation av bihålorna i förhoppningen att jag ska få mindre ont i huvudet. Jag ser inte fram emot den heller kan jag erkänna.
 
Jag har säkert fler operationer att vänta i framtiden. Några fler port-a-cather säkert, och vem vem hur bihålorna kommer utvecklas. Jag vet också att de operationer jag hittills har genomgått har varit nödvändiga och bra för mig. Det finns även några roliga minnen från alla operationer. Jag minns när de tog ur min första port och jag och kirurgen diskuterade hans son och hans diabetes. Om ni inte känner mig ska ni veta att jag är bra på att prata. När jag opererade in min senaste port fick jag även ett gäng tabletter lugnande och då pratade jag ännu mer. Jag var då fortfarande barn men det var på gränsen, så när jag skulle få lugnande fick jag väldigt många tabletter då de var utformade för mindre barn. Då sköterskan frågade mig om jag hade fått någon tablett innan operationen svarade jag glatt "nej men jag har fått tio!". Jag är säker på att alla i rummet log lite extra. Tur att jag har humor med!

Att genomgå dessa operationer har inte påverkat mig allt för mycket. Jag har inga traumatiska minnen även om jag inte har tyckt så mycket om det. Hur har ni upplevt era operationer? Eller har ni aldrig opererats? Jag är så nyfiken på att höra om era erfarenheter! Lämna en kommentar och har ni gillat inlägget så dela det gärna vidare! Ni får också gilla inlägget på hjärtat under om ni vill att det ska få större spridning. Har du CF eller PCD och vill vara med oss finns det alltid plats! De andra bloggarna hittar ni här:
--- English ---
TGIF! When you suffer from a chronic disease surgery can be a part of your life. How do I handle those surgeries and what do I think about the ones that will come in the future? I will try and sort this out today.

I hate being put under for a surgery. Hate it. It’s one of the worst things I can think of. You feel so uncomfortable in the clean bed, in the hospital gown with your body cleaned several times with a strange soap. Then you have to go to sleep and wake up in another place, in another time and you have no idea where you are, what happened or what time it is. I hate it. I don’t think I have ever been put under without crying. I am just glad that some surgeries can be done when you are awake.

When I was young I got a button in my tummy that I got fed through. I don’t remember it but I have two scars that proves it. I then also had my tonsils removed and they fixed the hole that was left from the button. When I was about 12 I got my first port. It’s a small thing in my chest that I use for IVs. Since then I have taken that one out and put in another. I did that when I was awake and I do prefer that. I have also done a surgery for my sinuses and I will do another one hopefully in a few months. I want to get rid of my headache but I really don’t like those surgeries.

I guess I have more surgeries coming in the future. Surely a few more ports and maybe my sinuses again. I know that the surgeries I have done so far I have really needed. And I do have some fun memories from them. I remember when they removed my first port and me and the surgeon talked about his son and his diabetes. If you don’t know me I’m a real good talker and with the meds for the surgery I talk ever more. When I had my last port placed I got a lot of pills because I was almost an adult and the doses were for smaller children. So instead of one pill I got a bunch of them. When the nurse later asked me if I got a pill I said “no, but I got ten of them!”. I am pretty sure everybody in the room smiled. I do have a sense of humor as well.
 
Going through these surgeries hasn’t affected me that much. I don’t have any really bad memories even if I haven’t enjoyed them. How do you feel about your surgeries? Or haven’t you needed any? I really want to hear about your experiences. Leave a comment and share this post if you liked. Please like it on the heart below as well. If you have CF or PCD you can always join us! The other blogs are available in Swedish here: