/ Funderingar /

En sommar av kärlek

Jag hade stora förhoppningar inför denna sommaren. Jag såg framför mig varma kvällar med trevlig sällskap, att grilla och dricka gott och få gå på flertalet bröllop. Jag drömde om dagar på stranden där jag läste bok efter bok. Jag längtade efter festligheter och umgänge. Jag såg egentligen inte något hinder för allt detta jag såg fram emot, men så förändrades allt.
 
Sommaren 2017 är nog den sommaren med mest känslor. Det har varit mörkt, ensamt och jag har tvivlat på mycket. Men jag har också upplevt den bästa dagen i mitt liv, med en helt fantastisk vecka som följde. Jag har varit förbannad och sett folk i ett helt annat ljus än tidigare. Det har varit extremt jobbigt, men samtidigt var det något av en bekräftelse. Jag vet också efter den här sommaren att vi klarar allt, bara vi är tillsammans.
 
Jag är ledsen att våren och sommaren blev såhär. Att den blev fylld av hårda ord, besvikelse och känslan av att vara så hatad. Så oomtyckt. Det är nog inte över än men jag vet att de beslut jag hittills har tagit har handlat om mig. Hur jag ska göra för att må bra. Och det är något jag alltid kommer försöka prioritera.
 
Folk kommer alltid försöka ändra på mig. Försöka få mig att passa in i olika fack. De kan tro att jag ska göra allt för att göra andra nöjda, men då har de så fel. Mina åsikter och de jag bryr mig om är det viktigaste jag har. Det är vad som gör mig till den jag är. Och det kompromissar jag inte kring. 
 
Dessutom är jag sur över att det har varit så jävla kallt och att min kropp hatar mig mer än någonsin. Tur att jag istället kan krypa ner under täcket med en kopp te eller kaffe och en bra bok och faktiskt försöka njuta av att det är höst.