/ Funderingar /

Kaffet smakar bäst i solen

Det är måndag och jag längtar redan till helgen. Jättemycket. Det positiva är att solen skiner och jag sitter i skrivande stund ute på balkongen och har precis avslutat min kopp kaffe. Den största koppen som jag har i skåpet som egentligen fyller ett par normalstora. Det är lite kallt men med ett gäng filtar blir det behagligt. Jag har saknat solen. Jag kan se Vättern från min plats på balkongen och den är fortfarande stor, frusen och vit. Jag har ändock förhoppningar om att våren inte är allt för långt bort. Jag behöver solen och värmen för att mörkret inom mig inte ska äta upp mig. Jag behöver det mer än jag egentligen önskar att jag gjorde. 
 
Imorse vaknade jag mitt i en mardröm. Inte en sådan mardröm där jag springer för mitt liv med en man med yxa efter mig. Mer en sådan mardröm som äter upp en inifrån, sakta men säkert. En sådan mardröm som antagligen kommer bli verklighet och inte kommer kunna förträngas. Det tog mig några timmar att komma upp ur sängen och sedan tryckte jag ner känslorna av hjälplöshet med ett tungt träningspass. Det verkar som att det gjorde susen då jag efteråt orkade både inhalera, duscha och få i mig lunch. Jag är glad att min kropp inte sviker mig helt idag.