/ Cystisk Fibros / Funderingar /

Jag gör bara mitt bästa

Jag sitter på balkongen med mitt kaffe och scrollar igenom alla flöden. Solen skiner inte men det är ganska skönt ändå. Här ute kan jag åtminstone andas. Jag fastnar för något jag skrev här på bloggen för tre år sedan. Det var ett desperat inlägg där jag drömde om att få veta vad som var fel på mig. Detta var precis innan jag skulle avsluta mina stuider och börja jobba. Jag var allt annat än hoppfull trots att det är så många år sedan nu. Jag vet nu i efterhand att detta bara var månader innan jag skulle krascha. Bara månader innan jag skulle tvingas sjukskriva mig på obestämd framtid. Bara månader innan mitt liv valde en kurs utan att jag ens fick vara med och bestämma.
 
Idag är jag nästan lika desperat som då. Jag vet fortfarande inte varför jag har så ont. Jag har genomgått så många olika undersökningar, tagit så mycket prover och träffat så många läkare men ändå vet de inget mer än de gjorde den där dagen för tre år sedan. Det känns hopplöst. Jag lever i Sverige och är oftast väldigt tacksam för den vård jag får men jag kan inte känna annat än att någonstans har de misslyckats. Sjukvården kan göra så mycket fantastiska saker men ändå kan de inte ta reda på vad det är för fel på mig. Ändå kan de inte ge mig den behandling jag hade behövt för att fortfarande kunna kämpa för mina drömmar.
 
Jag vet inte riktigt vem jag är arg på. Det är inte på mitt team i Lund som gör sitt bästa för att hitta en lösning åt mig. Det är inte heller på någon av alla de läkare som undersökt mig utan att ha listat ut vad som är fel. Det är inte specifikt på något eller någon, men jag är arg. Jag är arg, besviken och ledsen för varje gång en strimma av hopp tänds, släcks den lika fort. 
 
Så vad kan jag göra? Jag kan dricka mitt kaffe. Jag kan njuta av att sommaren är på väg. Jag kan uppskatta solen och de skuggor som inte hade funnits utan den. Jag kan tänka tillbaka på det jag har lärt mig om att ta vara på tiden och acceptera min situation. Jag kan försöka trots att jag bara är så trött på allt. 
 
 
#1 / / Angelica Wåhlin:

Usch, lider med dig! Det är så otroligt svårt när vården brister ..