Vi vet inget om framtiden

Det här hänt så mycket och tiden har gått så fort. Jag har velat skriva men inte kunnat. Jag har velat skriva men har inte orkat. Jag har så många påbörjade inlägg som aldrig blivit fler än några meningar. Jag hoppas så att detta inte blir ytterligare ett. 
 
Det är val idag. Det är en stor dag. Det är ett viktigt val. SVTs vallokalsundersökning har precis kommit och enligt den befinner vi oss i ett läge där alliansen och de rödgröna är nästan precis lika stora. Samtidigt har SD där nästan 20 procent och MP riskerar att trilla ur riksdagen och det är skrämmande. Valet är skrämmande. Jag blir rädd när jag tänker på framtiden. Jag blir rädd när jag tänker på vad som kan hända med mig som tillhör flera utsatta grupper i samhället. Jag är en kvinna som vill få bestämma över min egen kropp och över mitt eget liv. Jag är dessutom kroniskt sjuk och kan i dagsläget inte arbeta och förväntas inte hellere må bättre i framtiden. Jag hatar att vara beroende av bidrag men jag har faktiskt inget val och jag har rätt till en skälig vardag trots det. 
 
Men jag ska inte gräva ner mig för mycket i detta just nu. Framtiden är osäker men det är också valresultatet precis i denna stund. Vi kommer ganska snart ha ett valresultat men det kan dröja länge innan vi vet vilka som ska styra Sverige och hur. Jag håller än så länge tummarna att det i slutändan blir okej. Jag håller än så länge tummarna att de med 80% tar förnuftet till fånga och gör allt för att inte rasisterna ska få någon makt. Vi kan inte ge upp än.
 
Bildresultat för rösta rött

Drömmar

Det här året har bloggen ekat tom trots att mina försök till inlägg har varit många. Texter har påbörjats för att sedan raderas och tankar har virrat runt i huvudet istället för att skrivas ner. Det har hänt mycket och ja, det känns som att jag alltid säger det. 
 
Just nu är det tufft. Jag har väldigt ont och har haft ända sedan vi kom hem från semestern. Det är nästan två månader sedan. Jag har mest spenderat mina dagar i soffan. Ute har det snöat, regnat och solen har skinit om vartannat. Jag har inte varit ute på många dagar och även om vädret inte lockar känner jag mig instängd och isolerad. Idag har jag paket som ligger och väntar på mig bara några kvarter bort men mina ben bär mig inte dit. Jag har inte heller ork eller vilja att få ut rullstolen i slasket heller. För även om jag skulle lyckas är det inte värt det. Så jag väntar. Väntar på att R ska komma hem och kunna hjälpa mig. Det suger när jag mår såhär.
 
Jag drömmer mig bort till värmen. Tänker på varma hav, vita stränder och gungande palmer. Jag önskar att jag befann mig var som helst förutom just här i min soffa. Jag önskar jag låg på en solstol och drack drinkar och kände glädje på ett sådant sätt som jag bara gör när jag får njuta av det gör mig bäst. Jag försöker tänka framåt, planera nästa resa, fundera på vart jag vill åka. Men jag vet inte om det gör mig mer motiverad eller mer ledsen. Tänk om livet varit lite annorlunda.
 
 
 

Äntligen vinter

Snön har fallit sedan jag vaknade igår. Temperaturen ligger runt nollan och än så länge verkar snön ligga kvar. Vi  tog en promenad igår kväll och det var kramsnö. Vinterns första snöboll är kastad och det var mysigt att vandra längs Vättern och se alla juldekorationer i alla fönster. Ljuset är viktigt såhär års.
 
Det var dags för den årliga julgröten igår. För första gången var det jag och R som stod som värdar och efter många timmars slit med julskinka, julgröt, sill och införskaffande av diverse ätbara saker stod gästerna utanför dörren. Det blev riktigt bra! Mitt livs första försök att koka gröt och den blev perfekt. Vi åt så mycket att vi trodde vi skulle spricka och sedan åt vi lite till. När gästerna åkte hem var vi lagom trötta. Den här jultraditionen är den jag uppskattar mest. Det är lugnt, prestigelöst, trevligt och roligt. Det blir ingen jul utan julgröt. Jag hoppas så att vi fortsätter med den här traditionen i många år, kanske generationer, framåt. 
 
Snart är året slut och jag funderar på hur jag ska sammanfatta året. Ni märker nog vad jag kommer fram till. Tänk, om 13 dagar är det julafton och snart är 2018 här. 2017 har bjudit på så mycket men också gått så otroligt fort. Kan inte ens föreställa mig hur 2018 kommer se ut.