Att lämna något

Jag vet inte hur jag ska kunna berätta om min helg utan att låta pinsam. Jag har dock aldrig haft några direkta problem med att vara det heller. Det var så mycket som hände i helgen och så mycket känslor och jag blev så jävla ledsen när den var slut. Förutom att jag hade en fantastisk dag med mamma, då vi firade att hon fyllt år med lunch och spa, så fick jag också träffa några av mina bästa vänner. Två kvällar av att bara vara, prata och skratta. Senast jag hade samma känsla i kroppen var många somrar sedan. Nu, liksom då, kom jag hem med en känsla av att vara den där personen som jag en gång har varit. En känsla av att inte vara sjuk och ha hela livet och dess möjligheter framför mig. En obeskrivlig känsla om du inte själv har upplevt den. En känsla som är både bra och dålig.
 
Att lämna Kalmar kan närmast beskrivas med hur jag kände för många år sedan på gymnasiet då jag hade ett långsdistansförhållande. Den exakta känslan jag hade när jag satt helt ensam på tåget hem. Det gjorde ont i bröstet och tårarna brände bakom ögonlocken. Det är en känsla jag bara upplevt när jag lämnat något väldigt betydelsefullt som jag inte vet när jag ska få se igen. Det är en fruktansvärd känsla som fortfarande inte riktigt har släppt även om den avtagit en del. Jag varnade för att det kunde bli pinsamt. Jag önskar ibland att jag vara bättre på att kontrollera min känslor.
 
Även om det var mindre roligt att komma hem var helgen den bästa på länge. Jag hade sett fram emot den ett bra tag och hade ärligt talat väldigt höga förhoppningar. Som tur var levde den upp till dem, gott och väl. Jag misstänker att träningsvärken i magen beror på skratten och jag är väldigt glad att jag har såna fantastiska personer i mitt liv. Det är inte alltid jag säger det och ibland kan jag glömma bort det med men jag är ändå lyckligt lottad på det planet. Jag kanske inte säger det till dem speceillt ofta men jag är så glad att jag har dem i mitt liv och jag vet inte vad jag skulle göra utan dem.
 
Jag ska fortsätta vila upp mig, för även om jag trodde att jag klarade allt i helgen känner tyvärr inte kroppen riktigt likadant nu efteråt. Det kommer ta några dagar av vila innan jag är på banan igen. Men det bästa är att det var så värt det. 
 
Sofia Hjelms foto.
 

När en av de bästa fyller år

För 19 år sedan föddes det idag ett syskon. Jag minns inte så mycket om jag ska vara ärligt. Jag vet heller inte hur hur sugen jag var på ett småsyskon just då. 
 
Idag är han, min lillebror, en av de bästa jag vet. Jag saknar honom när vi inte träffats eller pratat på flera dagar. Han får lyssna på mycket av mitt skitsnack och jag gör samma sak för honom. Han är helt klart en av fördelarna med att ha flyttat hem till Jönköping. Jag är så glad att jag har honom. Grattis Elias! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

När det äntligen är över

Status: kuren är över!

I fredags var jag helt slut men envis som jag är tog jag mig upp ur sängen och vi begav oss till stan för att fixa de sista papprena med lägenheten. Japp, I fredags fick vi tillträde till vår nya lägenhet i Jönköping! Så nöjd.

Helgen har därför bestått av renovering. Det är tak och väggar som behöver fräschas upp och göras mer personliga. Envis som jag är har jag kämpat på men renoveringen har varit jobbig för mig, främst idag. Så imorgon ska jag bara vila och vara nöjd med livet.

Tack för helgen V. Din hjälp gjorde stor skillnad, hade aldrig kommit såhär långt annars. Och det är alltid kul när du och E kommer och hälsar på! Snart får vi nog skaffa en hund med. 😉