Höstmörker

Livet har känts tungt sista tiden. Det har varit mörkt både ute och inne och motivationen har inte varit på topp. Jag har dragit mig för att skriva något här, för lusten har inte funnits. Hade det inte varit för Salty Life hade det nog varit helt dött.
 
Konstigt nog har kroppen känts betydligt bättre senaste tiden. Mindre ont och mer uthållig. Det är otroligt skönt men det har inte varit nog för att göra denna mörka höst ljusare. För att det inte ska bli allt för mörkt har jag försökt fokusera på det positiva. Jag försöker sänka kraven på mig själv och samlar ihop mina måsten till en och samma dag. Det känns bättre att göra allt på samma gång och sedan vara klar. Jag har också äntligen fått kontakt med en kurator som jag nu regelbundet träffar. Det är skönt att kunna prata av sig ibland. Jag gör så mycket bra saker för mig själv som är möjligt.
 
Så hur mår jag egentligen idag? Jag är trött och tänker bädda ner mig i soffan framför någon bra serie eller film. Jag har ont men jag lyckades cykla imorse så det är jag glad för. Jag är lite nere men jag försöker blicka framåt. Det känns som livet är på rätt väg. 
 
 

En sommar av kärlek

Jag hade stora förhoppningar inför denna sommaren. Jag såg framför mig varma kvällar med trevlig sällskap, att grilla och dricka gott och få gå på flertalet bröllop. Jag drömde om dagar på stranden där jag läste bok efter bok. Jag längtade efter festligheter och umgänge. Jag såg egentligen inte något hinder för allt detta jag såg fram emot, men så förändrades allt.
 
Sommaren 2017 är nog den sommaren med mest känslor. Det har varit mörkt, ensamt och jag har tvivlat på mycket. Men jag har också upplevt den bästa dagen i mitt liv, med en helt fantastisk vecka som följde. Jag har varit förbannad och sett folk i ett helt annat ljus än tidigare. Det har varit extremt jobbigt, men samtidigt var det något av en bekräftelse. Jag vet också efter den här sommaren att vi klarar allt, bara vi är tillsammans.
 
Jag är ledsen att våren och sommaren blev såhär. Att den blev fylld av hårda ord, besvikelse och känslan av att vara så hatad. Så oomtyckt. Det är nog inte över än men jag vet att de beslut jag hittills har tagit har handlat om mig. Hur jag ska göra för att må bra. Och det är något jag alltid kommer försöka prioritera.
 
Folk kommer alltid försöka ändra på mig. Försöka få mig att passa in i olika fack. De kan tro att jag ska göra allt för att göra andra nöjda, men då har de så fel. Mina åsikter och de jag bryr mig om är det viktigaste jag har. Det är vad som gör mig till den jag är. Och det kompromissar jag inte kring. 
 
Dessutom är jag sur över att det har varit så jävla kallt och att min kropp hatar mig mer än någonsin. Tur att jag istället kan krypa ner under täcket med en kopp te eller kaffe och en bra bok och faktiskt försöka njuta av att det är höst. 
 
 

Eller hur

I hörnet på vårt kvarter finns det en mataffär. Utanför denna affär sitter det en man. Han sitter där i regn, snö och sol men ser alltid lika glad ut. Jag hälsar alltid lika glatt och önskar jag kunde göra mer för honom än att köpa någon dricka eller skänka en peng. Jag önskar han slapp sitta där. Jag önskar han hade ett riktigt hem.
 
Jag kommer aldrig vara för ett förbud mot tiggeri. Jag vill inte sparka på de som redan ligger. Ett förbud kommer aldrig vara lösningen och att tro att dessa personers hemländer helt plöstligt ska ta ansvar för sina medborgare är ett skämt. Jag kommer alltid tycka att människoliv är viktiga och jag bryr mig inte ett skit varifrån dessa personer kommer. Jag vill att alla ska få leva i trygghet. 

Det finns få personer som jag inte har mycket till övers för. Det är personer som hatar och inte respekterar. Det är rasister, sexister, misshandlare och andra onda personer som antagligen är så osäkra på sig själva att de måste ge sig på andra. Om det är något vi ska bekämpa i den här världen är det hatfulla personer, inte ensamma utsatta personer som tvingats fly på grund av fattigdom eller krig. Vi, som har resurser, har ett ansvar att hjälpa. 
 
Tillsammans är vi starka, tillsammans kan vi göra skillnad, bara vi alla engagerar oss!